Start2023-05-09T21:41:23+02:00
504, 2024

The Beatles – Detta händer den 5 april 1967

By |5 april, 2024|Categories: Nyheter|

Paul McCartney besöker Jane Asher i Denver

Paul McCartney och Mal Evans flög denna onsdag med det inhyrda Lear Jet-planet från San Francisco till staden Denver i Colorado för att överraska Jane Asher på hennes 21-årsdag. När de anlände till Denver Airport möttes de av Bert Rosenthal, som hade kommit överens om att låna ut sitt hus till McCartney och Asher. Mal Evans checkade in på Driftwood Motel.

Driftwood Motel.

 

På kvällen återsågs McCartney och Asher och Bert Rosenthal körde dem till Driftwood Motel där man höll ett party för Jane Asher. Partyt hade arrangerats av The Old Vic Theatre Company.
Jane Asher, Paul McCartney och Janes mamma Margaret under firandet av Janes 21-årsdag.

Längst till vänster står Mal Evans medan restaurangchefen Ernest J. Ward
kommer med födelsedagstårtan till Jane, som står och räknar alla ljusen, får man förmoda.
Jane Asher med födelsedagstårtan med 21 ljus samt Paul McCartney, med ett uppmuntrande leende.
404, 2024

The Beatles – Detta händer den 4 april 1967

By |4 april, 2024|Categories: Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

Paul McCartney  och Mal Evans flyger till San Francisco

 

San Francisco 1967.

 

Tidigt på morgonen den här tisdagen flög Paul McCartney och Mal Evans från Los Angeles till San Francisco, där de tillbringade dagen med att besöka berömda platser, fotografera Golden Gate-bron och köpte diverse skivor. Staden fick erfara den första snön på över 42 år och temperaturen var mycket kallare än vad de båda herrarna hade tänkt sig.

Resan till Amerika gjordes huvudsakligen för att överraska Paul McCartneys flickvän Jane Asher på hennes 21-årsdag den följande dagen – den 5 april.

De besökte även the Fillmore Auditorium, där Jefferson Airplane höll på att repetera. Efteråt följde de med Marty Balin och Jack Casady till Oak Street-lägenheten som de delade med bandets road manager Bill Thompson. Där spelade Paul upp en acetatskiva av Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band för bandet. De försökte sig också på att jamma lite, men Paul hade problem med att spela på grabbarnas högerhänta gitarrer.

 

Paul McCartney jamming with Jefferson Airplane, San Francisco, 4 April 1967

Här jammar Paul McCartney med Marty Balin och Jack Casady. Paul spelar på en
Rickenbacker 360/12-gitarr, som förmodligen tillhörde Paul Kantner.

 


Mixning och editerting av låten ’Within You Without You’

Denna tisdag i London, samlades producenten George Martin och ljudingenjören Geoff Emerick i kontrollrummet till Studio Two i EMI Studios på Abbey Road.

Under den här sessionen, som varade från kl. 19.00 till kl. 00.45 på onsdagsmorgonen, gjordes Within You Without You helt klar genom skapandet av de slutliga mono- och stereomixningarna.

Var och en av mixningarna lät man bandet gå lite snabbare så att tonarten på låten gick upp en halvton från C till Ciss.De första mixningarna som framställdes var monomixningarna. Mixningarna av låtens första del fick nummer 6 – 11, vilket följdes av mixning nr 12 av del två och tre av låten. Dessa editerades därefter samman med en tillagd överdubbning av skratt i slutet av låten. ADT (Artificial double tracking) lades också på Harrisons sång.

Därefter skapades tre stereomixningar. Låtens första del mixades med tre mixningar, numrerade 1-3, vilket sedan följdes av mixningarna fyra och fem för del två och tre av låten. Samma sak med dessa mixningar, d.v.s. de editerades samman med samma effekter som för monomixningarna.

Själva editeringarna vad gäller såväl mono- som stereomixningen kan man höra efter cirka 2 minuter och 23 sekunder in i låten. Under dagens arbete med mixningarna av låten tog man bort cirka en minut från låtens ursprungliga speltid. Mot slutet av låten, när den nästan fadar ut, hör man ett befriande skratt. Det hade man hämtat från EMI:s ljudbibliotek, Volym 5, som innehöll applåder och skratt.

 

304, 2024

The Beatles – Detta händer den 3 april 1967

By |3 april, 2024|Categories: Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

Paul McCartney flyger till Los Angeles för att träffa Jane Asher

Denna måndag, efter det att man gjort klart Sgt. Pepper-albumet, bestämde sig Paul McCartney för att flyga till Amerika för att överraska sin flickvän Jane Asher på hennes 21-årsdag.
Jane Asher turnerade i Amerika tillsammans med The Old Vic Company, som spelade ShakespeareRomeo och Julia.

Strax efter midnatt anlände The Beatles assisten Mal Evans till McCartneys hus på Cavendish Avenue nr. 7 i London. McCartney själv, som var van att arbeta sent (=tidigt in på det nya dygnet), gick och la sig kl. 03.30. men gick upp tidigt när målare anlände för att arbeta i hans hus. Strax efter deras ankomst anlände två representanter för Air France för att plocka upp McCartney och Evans och köra dem till London Airport. Därifrån flög båda till Paris-Orly Airport för att ta ett anslutningsflyg till Los Angeles, USA.

McCartneys US-visum hade gått ut, men den amerikanska tullen och immigrationstjänstemännen i Los Angeles löste problemet med allt pappersarbete inom 30 minuter. När väl detta var avklarat gick McCartney och Evans ombord på ett privat Lear Jet-flyg, som var hyrt av Frank Sinatra, men bara med NCB News-logotypen. Planet tog Paul och Mal till San Francisco. Planet användes under hela parets vistelse i USA, vilken kom att vara ända till den 12 april 1967.

Lear Jet-planet som tog Mal Evans och Paul McCartney från Los Angeles till San Francisco.

Båda hade tagit med sig var sin Canon 8mm:s kamera för hemmafilmsbruk. Med den dokumenterade de händelserna som kom att äga rum under det följande dagarna. Pauls kamera stals senare av fans, men Mals inspelade filmer var kvar.

Flyget anlände till San Francisco tidigt på morgonen tisdagen den 4 april 1967. Paul och Jane återförenades den följande dagen, den 5 april, i Denver i Colorado.

 


Inspelning och mixning av ’Within You Without You

Under det att Paul McCartney flög till Amerika återstod det en enda låt som skulle göras komplett till Sgt. Pepper-albumet.
Studio OneEMI Studios på Abbey Road samlades producenten George Martin, ljudingenjören Geoff Emerick, den biträdande ljudingenjören Richard Lush i studion denna måndag.
Man skulle även använda sig av Studio Two inom ramen för denna långa session, som varade från kl. 19.00 till kl. 06.30 den påföljande tisdagsmorgonen

Den sista låten som skulle göras komplett var Within You Without You. Åtta violiner och tre cellos spelades in på spår tre, varefter George Harrison, som var den ende beatlen som var närvarande i studion, dubbade sin sång och lade till lite extra sitarspel på spår fyra. Inspelningarna gjordes i Studio One fram till kl. 03.00 den följande tisdagsmorgonen.  Violinisterna var Erich Gruenberg, Alan Loveday, Julien Gaillard, Paul Scherman, Ralph Elman, David Wolfsthal, Jack Rothstein och Jack Greene. Cellisterna var Reginald Kilbey, Allen Ford och Peter Beavan. Var och en av musikerna fick betalt enligt Music Union:s taxa på £ 9, utom ledaren för ensemblen – Erich Gruenberg – som fick £ 11.

 

George Harrison at Kinfauns, 1967

Stråkarna dirigerades av George Martin, som hade förberett ett partitur baserat på Harrison idéer. De olika delarna spelades in ett otal antal gånger. Alla inspelningar togs bort fram till då man kom fram till en inspelning som alla var nöjda med. När Within You Without You spelades in första gången den 15 mars 1967, sade att stycket bestod av tre delar, fast de spelades in som en del. Numreringen av delarna fortsattes under denna inspelningssession och den kommande, där del ett mixades separat från del två och del tre.

204, 2024

Beyoncé framför ’Blackbird’ på nya albumet

By |2 april, 2024|Categories: Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

Beyoncés nya album innehåller 27 låtar, varav en är en cover på ’Blackbird’.

En cover är väl inte så märkvärdigt, eller hur? Nej, det kan jag hålla med om, men denna cover, som fått stavningen Blackbiird, innehåller en del samplad musik från The Beatles egen version på dubbelalbumet The Beatles (The White Album) från 1968 i form av Paul McCartneys gitarrspel. Dessutom nämns Paul McCartney som en av de tre producenterna på låten. De övriga två är Beyoncé själv och Tyler.

Beyoncés officiella textvideo av Blackbiird med en speltid på 2:20.

204, 2024

The Beatles – Detta händer den 2 april 1967

By |2 april, 2024|Categories: Nyheter, Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band|

En vilodag för The Beatles nio månaders inspelningar

The Beatles hade hållit på i nio månader med att spela in albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club BandDe hade inte spelat in varje dag, men mer eller mindre fortlöpande. Så denna söndag blev en vilodag för beatlarna.

John Lennon:
Arbetet tog nio månader. Men vi tillbringade inte all den tiden i studion – vi jobbade, tog en paus, gick tillbaka till jobbet, vilade och jobbade igen. Jag gillade bara att vara nedsänkt i och utanför jobbet. Men efter hand blev jag lite uttråkad. Som regel tog det mest intensiva arbetet med våra andra album cirka tre veckor. Sedan saktade vi ner en vecka och bedömde sedan vad vi hade gjort. Pepper blev vårt dyraste album, och bolaget var förstås indignerat. De var irriterade över kostnaden för att förbereda omslaget, och så vidare och så vidare. Och nu hänger den förmodligen på varje vägg.

Nigel Hartnup, assistent till fotografen Michael Cooper:
Albumet var dock inte färdigt än. Peter ville ha flera presenter med i skivkonvolutet; ett sergeant Pepper-vykort, en uppsättning sergeantlappar, en vikbar kartongskylt, en falsk mustasch och två märken.

Paul McCartney:
Vi ville redan från början lägga in små souvenirer i konvolutet, men det var för svårt att genomföra. Skivbolaget var tvunget att bita ihop eftersom det var något dyrare än deras vanliga skivkonvolut som kostade två pence. Tanken bakom Pepper för mig var att ge tillbaka så mycket vi kunde. Alla vi Beatles minns att vi gick in i skivaffärer när vi var barn. Lördag morgon var min lediga tid att shoppa. Vi gick i skolan hela veckan, gjorde läxor och så, men på lördagsmorgonen gick jag med fickpengarna jag hade sparat till skivavdelningen på Lewis. Där satt tjejer med stora frisyrer och drömmande lyssnade på Johnny Mathis sjunga ” A Certain Smile”. Och du kommer och börjar gå igenom 45 rpm- skivor och 78 rpm-skivor; ursprungligen var de 78:or, och sedan när vi växte upp blev de 45:or.

Och jag blev lurad ett par gånger. Jag minns att jag köpte Ray Charles ”Rock Pile” – skiva . Jag gillade What’d I Say, men det var en instrumental. Det var Ray Charles Orchestra, det kanske inte ens var Ray Charles, så jag spenderade mina heliga pengar, mina sparade fickpengar så länge, och jag spenderade dem på en skit. En annan gång köpte jag en Little Richard-skiva som var ett av hans spår och resten var Buck Rams band. Jag hatade det. Vi hatade det alla.

Så när vi kom till Pepper bestämde vi oss för att vi skulle göra albumet som vi alltid velat göra. Vi kommer att spendera så mycket tid som behövs. Vi har ingen brådska. Vi har inga turer som vi behöver vara med på, vi är höga, vi mår bra; Vi var lugna över allt detta. Vi ville att det här albumet skulle vara väldigt, väldigt fullt. Jag ville ha ett bra omslag, jag ville att det skulle fyllas med bilder. Jag ville ha något som jag kunde titta på på bussen från Lewis som jag brukade. Jag tog upp skivan ur den bruna papperspåsen och tittade på den. Vissa album kunde jag titta på i en halvtimme, bara titta på dem. Det här var skivkonvolutens tid. Därför ville vi fylla albumet med olika godsaker. En av idéerna var att göra ett konvolut där vi skulle lägga saker som vanligtvis finns i serier: vi ville ha dekaler som vi kunde klistra på själva eftersom vi hade sådana när vi var barn. Dessa var alla barndomsminnen. Jag var tvungen att slåss med EMI även för tjockleken på kartongen. EMI har alltid försökt använda tunnare och tunnare kartong. Jag sa: ”Lyssna, när jag var liten älskade jag mina skivor, de var coola och jag ville förvara dem säkra och ha tjock kartong för att skydda mina skivor. Det är allt jag vill göra – ge barnen som köper våra skivor något för att hålla dem säkra.” – Ja, Paul, vi kan inte göra det, tjockleken på kartong som ni vill ha. Om vi ​​kan spara en cent, ett öre, kommer du inte att märka skillnaden. – Fan, jag klarar det! Den här kartongen är tunn! Men jag fick min tjocka kartong. Jag har alltid bråkat om dessa saker. Det spelade ingen roll för mig på något sätt. Senare blev jag utskälld för detta: ”Åh, han var alltid påträngande, han var alltid en PR-man.” Sanningen att säga, ingen annan skulle ha gjort detta! Det måste göras, och jag bodde i London och kunde säga till dem: ”Jag kommer om tio minuter för att prata med dig om kartong,” sätt dig i en taxi, åk till Manchester Square. Vår idé var att ge folk en skiva som var jävligt bra, med ett tjockt omslag som skulle hålla i åratal, med ett omslag man kunde titta på för evigt, fylld med godsaker, gratispresenter med mera, men till ett pris en vanlig skiva!

Det här var vad vi ville göra. De protesterade mot oss: ”Nej, det här kommer att öka kostnaderna”, så konvolutet med småsaker borde vara mer praktiskt. Så det blev en Sergeant Pepper-insats som man kunde klippa ut saker ur och förvandla den till ett märke, en mustasch och en bastrumma. Detta var vad de kunde ge oss. Vi slogs som djävlar, jag säger er. Vi tänkte: ”Vi är Beatles, inte något taskigt band.” Vi ger dig mycket pengar och du kan göra eftergifter till oss. ”Allt vi försöker göra är att ge folk ett bra köp, de kommer att köpa mer eftersom det är en bra affär, och de kommer till nästa,” så det verkade väldigt smart för oss.”  

Nigel Hartnup:
EMI sa att de redan var över budget och inte skulle spendera några pengar på det, men Peter var fast besluten att genomföra idén. Så på söndagen träffades vi i studion och jag fotograferade bilderna han hade förberett och gjorde utskrifter som han kunde ta med sig. Han designade sedan ett kartongark som placerades inuti. 

 

Arket som ingår i det uppvikbara albumkonvolutet till ’Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band’.
Design: Peter Blake.

 

Albumets inre bilaga innehåller ett porträtt av generalmajor James Melvyn Babington – befälhavare
för 1:a kavalleribrigaden i Sydafrika, 1902. Porträttet var bland en samling krigsvykort
som ägdes av Peter Blake.

 

Barry Miles, författare till bl.a. boken Paul McCartney: Many Years Ago:
Idén att ge extra värde till sina fans fick Paul och John att bestämma sig för att istället för en reklamtext på omslaget skulle de skriva ut texterna. Förlaget protesterade omedelbart och beslutade att detta skulle minska försäljningen av nothäften. Det här var första gången någon skrev ut texter, även om de allra flesta popgrupper inte hade spelat in eget material tidigare, så för de flesta av dem hade frågan aldrig ens uppstått. Paul tror att det med största sannolikhet var idén från Gene Mahon, designern de anlitade som projektkoordinator.

 

Det var Gene Mahon som tog en rad från texten till Being For The Benefit Of Mr. Kite! och infogade den som sluttext på baksidan av skivkonvolutet: A splendid time is guaranteed for all. Gene Mahon var också den som skapade skivbolaget Apples logotyp.

 

Till toppen