The Beatles – Detta händer den 21 mars 1967
Inspelning, mixning och editering av ’Getting Better’ och ’Lovely Rita’
Paul McCartneys handskrivna text till ’Getting Better’.
Man skapade två reduktionsmixningar numrerade 13 och 14 för att få mer utrymme på bandet som hade fyra kanaler. Dessa mixningar innebar att man la rytmspåret från den 9 mars samt tamburaspelet på spår ett och basgitarren och trummornas överdubbningar på spår två.
Hunter Davies berättar:
George Harrison and Ivan [Vaughan] went off to chat in a corner, but Paul and John listened carefully. Paul instructed the technician on which levers to press, telling him what he wanted, how it should be done, which bits he liked best. George Martin looked on, giving advice where necessary. John stared into space…
They played the backing track of ‘It’s Getting Better’ [sic] for what seemed like the hundredth time, but Paul said he wasn’t happy about it. They’d better get Ringo in and they would do it all again. Someone went to ring for Ringo.
Peter Brown arrived… They played him the backing track of It’s Getting Better. As it was being played, Paul talked to one of the technicians and told him to try yet a different sound mix. He did so and Paul said that was much better. It would do. They didn’t need to bring Ringo in now after all.
‘And we’ve just ordered Ringo on toast,’ said John. But Ringo was cancelled in time and the studio was got ready to record the sound track, the voices… The three of them held their heads round one microphone and sang It’s Getting Better while up in the control box, George Martin and his two assistants got it all down on track. The three Beatles were singing, not playing, but through the headphones strapped to their ears they could hear the recording of the backing track. They were simply singing to their already recorded accompaniment.
In the studio itself, all that could be heard were the unaccompanied, un-electrified voices of the Beatles singing, without any backing. It all sounded flat and out of key.
Sången spelades in på nytt, med bättre resultat den 23 mars 1967. The Beatles inblandning i denna sessionen närmade sig slutet, då John Lennon började känna effekterna av en LSD-tablett som han hade tagit av misstag.
A man in a purple shirt called Norman arrived. He used to be one of their recording engineers and now had a group of his own, The Pink Floyd. Very politely he asked George Martin if his boys could possibly pop in to see the Beatles at work. George smiled, unhelpfully. Norman said perhaps he should ask John personally, as a favour. George Martin said no, that wouldn’t work. But if by chance he and his boys popped in about eleven o’clock, he might just be able to see what he could do.
They did pop in, around eleven, and exchanged a few half-hearted hellos. The Beatles were still going through the singing of It’s Getting Better, for what now seemed like the thousandth time. By two o’clock they’d got it at least to a stage which didn’t make them unhappy.
När det stod klart för alla att John Lennon inte längre hade möjlighet att fortsätta kvällens arbete, körde Paul McCartney och Mal Evans John till Cavendish Avenue nr 7, McCartneys hus, vilket låg bara en kort väg från EMI Studios.
I studion på Abbey Road, spelade George Martin in pianosolot till Lovely Rita. Detta innebar att man saktade ner bandspelarens hastighet från 50 cykler per sekund till 41 1/4 cykler per sekund, vilket innebar att solot lät mycket snabbare när det sedan spelades upp i normal hastighet.
Geoff Emerick berättar:
I used to try out funny things in odd moments and I discovered that by putting sticky tape over the capstan of a tape machine you could wobble the tape on the echo machine, because we used to delay the feed into the echo chamber by tape. So I suggested we did this using a piano sound. The Beatles themselves couldn’t think what should go into the song’s middle eight and they didn’t really like my idea at first, but it turned out fine in the end because of the effect. It gave the piano a sort of honky-tonk feel. In fact, Paul asked me to play the solo when I made the suggestion but I was too embarrassed.
När väl Lovely Rita var klar skapade man en monomixning av låten. Detta gjordes genom att man lät bandspelaren gå med 48 3/4 cykler per sekund vilket innebar att låten hamnade när tonareten E-dur. song in the region of E-flat major. Deet kan vara intressant att veta att bakgrundsspåren med basgitarr, sång och piano alla hade spelats in i olika tonarter!
Det behövdes hela 15 försök att skapa en tillfredsställande monomixning, där nummer 11 och 14 ansågs vara de bästa. Dessa editerades senare ihop under denna händelserika session. Arbetet med Lovely Rita var därmed slutfört. Nu saknades bara stereomixningar, vilka skapades den 17 april 1967..
The Beatles – Detta händer den 20 mars 1967
Inspelning och mixning av låten ’She’s Leaving Home’
Inspelningen av She’s Leaving Home gjordes komplett under denna inspelningssession. Reduktionsmixningar av gårdagens inspelningar var det första man började arbeta med denna dag. Man skapade fyra – tre mixningar av tagning nummer ett, som fick tagningsnumren 7-9, och en av tagning nummer sex som fick tagning nummer 10.
Tagning nio, den sista av reduktionsmixningarna av tagning ett, visade sig vara den bästa och den blev också basen för det framtida arbetet med låten. Denna mixning kombinerade harpan och fiolerna på spår ett och kontrabasen, altfiolerna och cellona på spår två.
Paul McCartney spelade sedan in sin solosång tillsammans med John Lennon, som sjöng med i refrängerna. Båda dubbelinspelade sina delar, vilket gjorde låten komplett.
Sedan skapade man sex monomixningar av She’s Leaving Home. Man användes sig av varierad inspelningshastighet för att höja tonarten från E till nästan en halvton högre. Men detta glömdes tydligen bort när man skapade stereomixningarna den 17 april 1967.
Mot slutet av sessionen editerade man den slutliga monomixningen, tagning sex, där man reducerade två cellopassager från 2 minuter och 30 sekunder till 1 minut och 17 sekunder.
Brian Matthew intervjuvar The Beatles för BBC i studion
Brian Matthews mening med intervjun grundade sig på två uppdrag. Det första och viktigaste var att spela in The Beatles tacktal för de tre Ivor Novello-priserna för 1966 som de skulle få.Vare sig John Lennon eller Paul McCartney var intresserades av att delta personligen för att ta emot priserna. De tre priserna avsåg Yellow Submarine, vinnare i den långa betitlade kategorin The A’ Side of the Record Issued in 1966 Which Achieved the Highest Certified British Sales in the Period 1st January 1966 to 31st December 1966”, Michelle’ i kategorin The Most Performed Work of the Year och slutligen Yesterday i kategorin Runner-Up to the Most Performed Work of the Year.
Dessa tre tacktal, som varade i 2 minuter, 1 minut och 25 sekunder respektive 1 minut och 35 sekunder, sändes av the BBC Light Programme den 27 mars (påskmåndagen) mellan kl. 14.00 och kl. 15.00. Evenemanget med alla prisutdelningarna av Ivor Novello-priserna sändes live i närvaro av en publik bestående av folk från musikindustrin i the Playhouse Theatre i London den 23 mars 1967. Eftersom vare sig Paul eller John ville närvara vid prisutdelningen var det Tony Barrow från NEMS och Ron White, generaldirektören för marknadsavdelningen på EMI Records.
Efter varje presentation och prisutdelning spelade man upp John och Pauls inspelade tacktal i högtalarna, följt av den prisbelönta låten, som framfördes live av Joe Loss and his Orchestra. Michelle sjöngs av Ross MacManus, även känd som Elvis Costello.
Det andra uppdraget som Brian Matthew hade var att spela in en kort intervju med Paul och John exklusivt för BBC:s Transcription Service i dess veckovisa show Top Of The Pops, ett program som såldes via abonnemang till stationer utanför Storbritannien. Så intervjun sändes aldrig i UK. Av intervjun nedan sände man precis fyra minuter.
Så här lät det när Brian pratade med John och Paul.
En ungefärlig översättning av intervjun lyder som följer:
Brian Matthew:
Och just nu ska vi hälsa John Lennon och Paul McCartney. När Penny Lane inte hamnade på första plats bland brittiska fans, var du upprörd?
Pau :
Nej, det är… jag vet inte, huvudsaken är att det är bra om en skiva som Release Me gjorde att du missade förstaplatsen, för vi försöker inte ens spela in något sådant, som du vet. När det gäller den här kompositionen är det en helt annan stil. Så det spelar egentligen ingen roll.
Brian Matthew:
Nej, men du sa tidigare, eller en av er sa, att om den här skivan inte hamnar på första plats, kommer du seriöst att överväga att gå i pension. Finns det sådana känslor?
Paul:
Jo, John gick faktiskt i pension, förresten.
Brian Matthew:
Ja.
Paul:
Men jag antar att vi ska försöka övertyga honom att stanna kvar i bandet. Jag vill inte bli en källa till rykten i USA eller något liknande, men…
Brian Matthew:
Synd. Grejen är att jag tror att du definitivt har nått en punkt där du inte längre har någon anledning att skriva låtar annat än att du tycker om att göra det. Således…
Paul:
Men det har alltid varit så, och det är bra. Det är… du vet, för det har alltid varit vår hobby. Så är det fortfarande förstår du. Jag vill påpeka att när vi gör oss redo för att spela in ett album och börja jobba så börjar det kännas som jobb. Men på ett eller annat sätt gör vi det här på fritiden, så det är en hobby. Det kommer nog alltid att vara så här.
Brian Matthew:
Okej. Utan att ge bort några affärshemligheter, kan du berätta något om de kompositioner du just nu spelar in till det nya albumet?
John:
Jag tror att vi spelade in ungefär nio eller tio, och bland dem finns det ett par ovanliga och ett par roliga nordiska låtar, och…
Paul:
Ett par knäppa, folkliga sådana…
John:
Medeltida…
Paul:
Folkrock, par…
Brian Matthew:
Använde du en utökad skådespelare igen, eller något ovanligt?
Paul:
Ja, ja, vi använde några tekniker som inte var våra. Ganska lite, för…
John:
Vi använde Monkees på några spår.
Paul:
Ja, det stämmer. Men de gick inte med på tv-serien vi hade planerat för dem.
Brian Matthew:
Skrev George något den här gången?
Paul:
Åh ja, han spelade in en enorm komposition.
John:
En storslagen indisk komposition. En dag kom vi, och här lekte omkring fyrahundra indiska bröder med honom. Det var en stor swingkväll, sa de.
Paul:
Ja, så det löser sig någonstans.
Brian Matthew:
Ja. Kommer det att bli en annan film med The Beatles i huvudrollen?
John:
Ja.
Paul:
Åh, ja.
John:
Så fort vi är färdiga med albumet går vi vidare till den här mytomspunna filmen som vi skulle spela in för ett år sedan.
Paul:
Vi vill göra en tv-serie och en film, som…
Brian Matthew:
Och är turnén nu äntligen och oåterkalleligt över?
John:
Jag antar det, ja.
Paul:
Tja, grejen är att vi jobbar på ett nummer där vi springer ut i färgglada kostymer, sätter på fem bandspelare och sedan jonglerar på prosceniet medan banden spelar Beatleslåtar.
Brian Matthew:
Ja. Vadå, är det inte… Jag förstår inte varför den här mikrofonen får dig i ett tillstånd av upphetsning, för när jag pratade med John tidigare var han ganska allvarlig och sa, ”Nej, ingen turné mer.”
Paul:
Tja, det är bara ett möjligt scenario, man vet aldrig.
John:
Inga fler turnéer, inga fler She Loves You, du vet. Men jag vill säga att att fortsätta med en miljon bandspelare och ljusa kostymer är inte… det här är något annat, du vet.
Brian Matthew:
Inga fler stora turnéer i Amerika, runt om i världen, eller…?
Paul:
Tja…
John:
Nej.
Paul:
Jag tror inte det, åtminstone inte i samma egenskap som vi har gjort hittills. Men vem vet.
Brian Matthew:
Vem vet.
Paul:
Precis.
Brian Matthew:
Jag förstår, jag håller med. Och slutligen, för en eller två veckor sedan kom det rapporter om att du skriver musik som vi har hört i många år, är detta sant eller inte?
Paul:
Inte sant, antar jag.
John:
Inte sant, antar jag.
Paul:
Inte sant?
John:
Inte sant?
Paul:
Inte sant.
John:
Inte sant.
Brian Matthew:
Du tänker inte göra det?
Paul:
Jag tror inte det.
John:
Jag ser det som en musikal med tusen bandspelare och flashiga kostymer, något sånt.
Brian Matthew:
”Window and Mirror” är alltså en projektion av musikalen…
John:
Nej, vi ska inte göra upp…
Paul:
Sånt, även om, du vet, vi skulle kunna göra det under de närmaste åren, men tanken på att få en chans att göra, att prova något annat, du vet, vi vet inte att det kommer att gå. att hända.
Brian Matthew:
Men kommer du att fortsätta skriva musik?
Paul:
Vi föreställer oss en mängd olika kompositioner, men vi vill göra dem annorlunda på något sätt. Du förstår, Brian.
Brian Matthew:
Tja, tack för att du gav oss fakta.
John:
Jag är glad.
Paul:
Tack.
Ännu ett gästspel med Ringo Starr för ett gott ändamål
Ringo Starr med sonen Zak Starkey gästspelar på Mark Knopfler’s välgörenhetsskiva ’Guitar Heroes’
Välgörenhetsintäkterna går till Teenage Cancer Trust och Teen Cancer America.
The Beatles – Detta händer den 19 mars 1967
En ledig söndag är precis det The Beatles behöver just idag
Ännu en ’day off’ för John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr.
Paul McCartney hyllar Jimmy Buffet på ’Hollywood Bowl’
Paul McCartney återvänder till ’Hollywood Bowl’ i en hyllningskonsert
Paul McCartney gästspelar på Jimmy Buffets postumt utgivna album Equal Strain On All Parts, vilket vi skrev om på vår hemsida redan den 24 januari 2024. Tyvärr fick skivrecensionen inte plats i vårnumret av Beatles Nytt, men vi hoppas på att få med den i höstnumret.
Jimmy lämnade oss den 1 september 2023 och nu kommer det att hållas en minneskonsert till Buffets ära. Det är ett stort artistuppbåd som ställer upp på Hollywood Bowl i Los Angeles, USA den 11 april 2024.
Förutom Paul McCartney själv deltar Eagles, Jon Bon Jovi, Jimmys eget The Coral Reefer Band samt ett drygt tiotal andra artister.
The Beatles spelade på Hollywood Bowl både 1964 och 1965 och Paul har spelat där flera gånger efter Beatlestiden. År 1993 var det dags för Ringo Starr att beträda scenen under Paul McCartneys Earth Day-konsert.
Paul McCartney gästspelar på låten My Gummie Just Kicked In , vilken du kan höra i nedanstående video.
The Beatles – Detta händer den 18 mars 1967
The Beatles lediga lördag
Denna lördag tog sig beatlarna friheten att ’take a day off’ inför de kommande inspelningssessionerna rörande albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band.