Television: Juke Box Jury

Denna lördag kom det sig att John Lennon – utan sina medmusikanter – deltog i ett avsnitt av BBC television show Juke Box Jury. Programmet spelade in på dagen och sändes den följande lördagen (den 29 juni 1963) kl. 18.35.

Juke Box Jury bestod av en panel på fyra personer där man skulle tycka till om nya skivor och huruvida dessa skulle bli hits eller fiasko. Värd för programmet var Disc Jockeyn David Jacobs. Förutom Lennon bestod panelen av televisionspersonligheten Katie Boyle, skådespelaren Bruce Prochnik och skådespelerskan Caroline Maudling.

Trots de negativa skriverierna om John Lennon dagen innan, gjorde John Lennon inte mycket för att bli populärare i programmet. Han röstade för att samtliga låtar som ingick i showen skulle bli floppar.

Följande åtta låtar blev recenserade i programmet: Southend med Cleo Laine; So Much In Love med the Tymes; Devil In Disguise med Elvis Presley; The Click Song med Miriam Makeba; On Top Of Spaghetti med Tom Glaser; Flamenco med Russ Conway; First Quarrel med Paul and Paula och Don’t Ever Let Me Down med Julie Grant.

Den enda låten som gick hem hos panelen med tre röster för och en emot (Johns) var Elvis Presleys Devil In Disquise. Lennon, som var den enda som röstade negativt, tyckte att den förra detta idolen hade börjat låta som Bing Crosby.

Så här tyckte John om respektive låt:

So Much In Love – The Tymes
JOHN: Uhh, I thought it was Rolf Harris at first. And then I thought, ’No, it’s the Drifters.’ And then it’s just… you know. It’s nobody.
(panelen fnissar)
JOHN: I don’t think it’s a hit.
DAVID JACOBS: You didn’t like it?
JOHN: Well, it was alright, you know. The style was alright but it wasn’t good enough in that idiom. (pause, then comically) Idiom?
(skratt)
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

The Click Song – Miriam Makeba and the Belafonte Singers
JOHN: It’s nice you know… Not for that reason. Because, you know, these foreign records — this kind of, you know, the language — It just didn’t go. It’s quite nice actually, but if it was in English it’d mean even less.
(skratt)
JOHN: It’s intriguing because it’s foreign, you know. But you can pick them out a mile away with all the gimmicks and all the different styles.
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

Flamenco – Russ Conway
JOHN: I like pianos and things, but not sort of pub pianos playing flamenco music, with ’click click.’ It doesn’t work, you know. It still sounds… It still sounds honky, you know. It doesn’t sound anything like flamenco.
DAVID JACOBS: Yeah.
JOHN: He hasn’t pinched the best bits of real Spanish music, I don’t think. Sorry.
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

Devil In Disguise – Elvis Presley
JOHN: Well, you know, I used to go mad on Elvis, like all the groups, but not now. I don’t like this. And I hate songs with ’walk’ and ’talk’ in it — you know, those lyrics. She walks, she talks. I don’t like that. And I don’t like the double beat: doom-cha doom-cha, that bit. It’s awful. (pause) Poor ol’ Elvis.
(skratt)
BRUCE PROCHNIK: Your heart bleeds for him.
JOHN: Well, I’ve got all his early records and I keep playing them. He mustn’t make another like this. But somebody said today he sounds like Bing Crosby now, and he does.
(skratt)
JOHN: There’ll be people writing in now. I know what they’re saying (comically in a low, slow voice) ’What d’ya mean!?’
(skratt)
JOHN: I don’t like him anymore.
KATIE BOYLE: If he did sound like Bing Crosby, would it be bad?
JOHN: Well, for Elvis… yes.
(skratt)
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

Här en liten video med ljudinspelningen från när panelen röstade på Elvis Presleys låt Devil In Disquise samt First Quarrel med Paul and Paula.

On Top Of Spaghetti – Tom Glaser
JOHN: Oh. I can’t stand these all-together-now records. I like the idea of one shouting and one answering, but not that. I prefer the recent Little Eva, Smokey-Locomotion, folks. But not that, you know. (describing the group-sing-a-long nature of Glaser’s song) It’s like an outing.
DAVID JACOBS: Yeah.
JOHN: A coach trip.
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

First Quarrel – Paul and Paula
JOHN: Well, I like their first record (Hey Paula), because I like the octave singing — her singing, you know, one above him. And it wasn’t bad. I didn’t buy it. And the second one, you know, wasn’t worth bothering. And this.. this has ’Jim’ in, you know. All these American records are always about Jim and Bobby and Alfred and all this.

(skratt)

JOHN: I don’t like it.
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

Don’t Ever Let Me Down – Julie Grant
JOHN: Ahh, I can’t think of a thing to say. At the beginning I thought, you know, ’Oh, it’s one of those with an intro,’ but the intro wasn’t strong enough.
DAVID JACOBS: Do you like girls records or not?
JOHN: Yeah, I like girl singers. I like Shirelles and Chiffons, you know. They’re different. But I can’t think of any girl in particular.
DAVID JACOBS: But not that particular record.
JOHN: No.
(John röstar genom att hålla upp skylten för MISS)

Tilläggas kan att tre ytterligare låtar spelades in men togs bort i programmet – förmodligen p.g.a. tidsbrist; Lies med Johnny Sandon and the Remo Four, Too Late To Worry med Richard Anthony och Just One Look med Doris Troy. Sandon and the Remo Four var samtida med The Beatles i Liverpool och Doris Troy kom senare att signas av The Beatles skivbolag Apple!

Inspelningen ägde rum i the BBC Television Theatre i London. Kl. 19.45 inledde man med en kvarts repetition, en ljud- och bildtest mellan kl. 20.00 och kl. 20.30. Själva inspelningen ägde rum mellan kl. 20.30 och kl. 21.15.

Efter programmet skjutsades Lennon till Battersea Heliport och flögs med helikopter till Abergavenny i södra Wales. Helikoptern hade chartrats av Brian Epstein till den nätta kostnaden av £100, vilket gjorde det möjligt för John att hinna till kvällens Beatleskonsert. Nedan en liten film om Londons Battersea Heliport.

_______________________________

Live: Town Hall, Abergavenny, Wales

The Beatles intog scenen senare än vad som var vanligt. Platsen var the Town Hall i Abergavenny i Wales. Anledningen till den sena spelningen var ju att John hade varit med i Juke Box Jury tidigare på kvällen.

John Lennon landade med helikoptern på Abergavenny’s Penypound fotbollsplan kl. 21.50 och skjutsades direkt till the Town Hall.

De tre övriga beatlarna, Paul, George och Ringo, hade anlänt tidigare under dagen och deltagit på en civil mottagning som gavs av borgmästaren, borgmästarens fru, Councillor av Abergavenny och Mrs JF Thurston.

Kvällens konsert hade bokats den 19 april 1963 av den lokale promotorn Eddie Tattersall, som kom överens med Brian Epstein om ett gage på £250. Förbandet, det lokala banden The Fortunes, fick ett gage på £18.90.

The Beatles intog scenen kl. 22.30. Bara 600 fans såg deras uppträdande och var och en hade betalat 12 shillings 6 pence för biljetterna. Efter konserten signerade alla fyra beatlarna autografkort som såldes till fansen för 3 pence styck, där vinsten gick till den lokala avdelningen för Freedom From Hunger Campaign.

Detta var The Beatles enda konsert i Abergavenny., vilken varade cirka 20 minuter. Bandet bodde på stadens Angel Hotel.

The Beatles övriga framträdanden i Wales ägde rum i Rhyl den 14 juli 1962 och den 19-20 juli 1963, i Prestatyn den 24 november 1962, i Mold den 24 januari 1963, i Llandudno mellan den 12 och 17 augusti 1963 och i Cardiff den 27 maj 1963, den 7 november 1964 och den 12 december 1965.