Nära vän till John, Paul och George under Beatlestiden

Bilden nedan på Tony Bramwell är från inspelningarna av promotionfilmen till Strawberry Fields Forever den 30 januari 1967.

Paul McCartney:
Sad to hear of the passing of Tony Bramwell.  He was a good companion to us through the Beatles journey.  Always up for a laugh and I’m sorry to see him leave.  Thanks Tony.  Love ya!  From Paul

Även om han var några år yngre än beatlarna blev han bekant med dem på lite olika sätt. Tony lekte tillsammans med den tre år äldre George Harrison. Ofta kom också Paul McCartney och Michael McCartney också med och lekte, eftersom de bodde i grannskapet Speke. Tony kom också i kontakt med John Lennon eftersom Tonys mor var väninna med Johns moster Mimi.

Tony och George blev båda intresserad av den nya musiken som kom på slutet av 1950-talet och båda hade storebröder som köpte plattor. Så därför träffades de ofta och lyssnade på skivor tillsammans. 1957 skulle Liverpool få storfrämmande i form av Buddy Holly och hans band The Crickets. Den då 11-årige Tony lyckades vinna en tävling, där priset var en biljett till konserten samt ett möte med artisten bakom scenen. Hans lekkamrater blev förklarligt nog avundsjuka på Tonys ’tur’. Ungefär i samband med detta blev Tony ordentligt bundis med Paul McCartney.

Tony tappade dock lite av kontakten med John och Paul då de gick i olika skolor. Men George Harrison extraknäckte som cykelbud genom att leverera kött från en slaktare till dennes kunder. En av kunderna var familjen Bramwell. Ännu en händelse som gjorde att Tony kom ett steg närmare in i musikbranschen var det faktum att en av Tonys grannar kilade stadigt med Gerry Marsden, som hade gruppen The Mars Bars, som senare bytte namn till Gerry And The Pacemakers. Tony upptäckte snabbt att om han erbjöd sig att bära Gerrys gitarr in i lokalen där gruppen skulle spela, kom han in gratis.

Då The Beatles kom tillbaka från sin första turné i Hamburg, Västtyskland i december 1961 fick han och många andra se i annonserna att gruppen kom direkt från Hamburg. Tony trodde att det rörde sig om ett annat tyskt band, men när han träffade George Harrison på buss 61 i Liverpool blev han varse att det var faktiskt The Beatles som det handlade om. Tony använde sig av samma taktik som tidigare, det vill säga att han erbjöd sig att bära Georges gitarr in i konsertlokalen där bandet skulle spela. Och det fungerade även denna gång. Och efter ytterligare ett tag bad John och Paul Tony att bära även deras utrustning.

Ett par år senare fick The Beatles ett skivkontrakt med EMI och då fråga Brian Epstein Tony om han ville börja arbeta i Brians företag. Och det hade han väldigt svårt att tacka nej till. Hans första uppgift var att göra reklam för gruppen första singeln Love Me Do bland annat genom att skicka ut promotionskivor till recensenter och radiostationer. Tony visade sig ha en stor organisatorisk talang och fick alltfler arbetsuppgifter. Bland annat med spelbokningar och hotellbokningar. Detta skötte han på dagtid på NEMS-kontoret, där han hade en plats bredvid Brian. På kvällarna gick han på konserter med artister från Brians artiststall spelade, såsom Gerry And The Pacemakers, Billy J. Kramer, Cilla Black med flera.

Sin organisatoriska förmåga fick han verkligen användning av i samband med att The Beatles började göra promotionfilmer, så kallade musikvideor. Som producent hade han ansvaret för planläggningen och genomförandet av filmuppdraget. Boka in tider och spelplatser, hyra in filmare, filmregissörer,  beställa catering och ordna med nödvändiga tillstånd. I samband med att The Beatles hade uppträtt i tv-programmen Ready Steady Go hade Tony också varit med i studion och lärt sig att hantera film och videokamera.

Då promofilmen för Penny Lane skulle genomföras, filmade The Beatles i Angel Lane i London och i Sevenoaks i Kent. The Beatles rester aldrig till Liverpool för att göra kompletterande filmningar. Istället blev det Tony som fick åka till Liverpool och filma scenerna uppifrån med bussterminalen i mitten av Penny Lane samt kyrkan som låg intill.

Tony har också berättat att efter det att filminspelningarna av Penny Lane och Strawberry Fields Forever var klara åkte han tillsammans med filmernas regissör Peter Goldman till Barcelona för att filma en matador i en tjurfäktningsarena.

El Cordobés med sin andra ’Manoleto’-trofé.

Brian var manager även för matadoren. Matadoren, som var väldigt tjusig, hette Manuel Benítez Pérez med artistnamnet El Cordobés. Vi tror dock inte att Brian var manager för matadorens tjurar . . .

Det som Tony Bramlett var mest känd för att ha  producerat The Beatles musikvideor och att han var turnéledare under gruppens Nordamerikaturné 1966. Han bokade även artister som skulle uppträda på Brian Epsteins teater Saville Theatre i London, såsom Pink Floyd, Jimi Hendrix Experience med flera.

Efter det att Brian Epstein hade gått bort i augusti 1967 blev Tony en viktig person i Apple-bolaget. Speciellt inom bolagen Apple Films och Apple Records. När Apple blev aktivt igen på 1990-talet blev Tony kallad till tjänstgöring. De flesta som arbetade på Apple var sekreterare och ekonomer. Men nu behövde man gräva i arkiven och då förlitade man sig på Tony för att få fram information om de gamla skivorna från 1960-talet.

Bramwell skrev och gav ut en självbiografi tillsammans med  Rosemary Kingsland om sina år tillsammans med The Beatles. Boken nedan kom ut i april 2005.

Här en intervju gjord i maj 2005 med Tony  Bramwell själv, där han står utanför Abbey Road Studios i närheten av det världsberömda övergångsstället. I intervjun berättar Tony bland annat om hur det gick till när fotot till albumet Abbey Road togs,  om The Beatles, om tribute bands, om sin bok (se ovan), om när Beatlemania startade med mera.

Speltid: 5:30.

Detta är den sista bilden som togs på Brian Epstein under inspelningen av All You Need Is Love
den 25 juni 1967. Till vänster står Peter Brown och till höger står Tony Bramwell.
Den korthårige mannen i bakgrunden med ryggen mot kameran
är Alistair Taylor. Kvinnan bakom Tony är Mary Hopkin.

Derek Taylor, Ron Cass, Peter Asher,
Mary Hopkin och Tony Bramwell.