The Beatles – Detta händer den 3 augusti 1968
Vilodag för The Beatles
Paul McCartney och hans flickvän Francie Schwartz tillbringade lördagskvällen på Revolution Club i London.
Paul McCartneys ’Got Back’-turnétrailer
McCartneys ’Got Back’-turné fortsätter i höst
Som vi har meddelat tidigare startar Paul McCartney sin fortsatta Got Back-turné den 29 september fram till den 25 november 2025. Nu i dagarna har vi fått en trailer inför nystarten av Pauls höstturné.
Längst ner på denna sida ser du hela den nordamerikanska turnéplanen, där Paul har lagt till ett datum sedan senast – den 25 oktober 2025 i San Antonio, Texas.
Speltid: 42 sekunder.
The Beatles – Detta händer den 2 augusti 1968
Mixning av låten ’Hey Jude’
Mixninssessionen började kl. 14.00 och avslutade kl. 01.30 på lördagsmorgonen. Under denna tid framställde man bara tre stereomixningar, varav den sista ansågs vara den bästa. Monomixningarna gjordes sedan den 6 augusti 1968, innan de tog med sig taperna tillbaka till EMI Studios för ytterligare bearbetningar.
Tv-serien ’Thingumybob’ börjar sändas på ’London Weekend’
Enligt TV Times Magazine från den 2 augusti 1968 började tv-serien Thingumybob sändas på London Weekend kl. 19.30.
Enligt TV Times Magazine från den 2 augusti 1968 började tv-serien Thingumybob sändas på London Weekend kl. 19.30. Fantastisk ensemble och team. Kenneth Cope säger att Paul McCartney skrev temamusiken. Paul McCartney hade blvit ombedd att skriva temamusiken till en ny tv-komediserie med titeln Thing. Det instrumentala spåret med samma namn spelades in den 30 juni 1968 av Black Dyke Mills Band. Låten spelades första gången under seriens första avsnitt den 2 augusti. Skivan skulle släppas den 31 augusti 1968 som en av Apples första singlar.
The Beatles – Detta händer den 1 augusti 1968
Inspelningen av ’Hey Jude’ görs klar
Efter att ha spelat in rytmspåret till Hey Jude under gårdagen, avslutade The Beatles inspelningarna av låten under denna inspelningssession, som varade mellan kl. 17.00 och kl. 03.00 på fredagsmorgonen.
Från kl. 17.00 till kl. 20.00 överdubbade Paul sitt bassepel och sin solosång på Hey Jude under det att de övriga beatlarna bidrog med bakgrundssång. Från kl. 20.00 till kl. 23.00 överdubbade orkestern arrangemanget som skrivits av George Martin, för vilket han hade bett om och också fått en prejudicerande ersättning på £ 25.
Överdubbningar lades på tagning nummer ett, vilken inkluderade solo- och körsång, basgitarr, tamburin, handklappningar och en orkester med 36 musiker! Orkesterdelen bestod av 10 violiner, tre violas, tre cellos, två flöjter, kontrafagott, fagott, två klarinetter, kontrabasklarinett, fyra trumpeter, fyra tromboner, två valthorn, två stråkbasar och slagverk. Sessionsmusikerna ombads också att – mot erhållandet av dubbel betalning – klappa sina händer och bidra med bakgrundssång på låten. En av musikerna rapporterades neka till detta extrauppdrag. Han sa: I’m not going to clap my hands and sing Paul McCartney’s bloody song!
Orkesterns sång och handklappningar spelades in på spår fem, vilket raderade Pauls piano och Georges elgitarr i den sista delen av låten.
Paul McCartney:
Vi började lära oss, ge oss in i branschen att göra skivor. Vi insåg att om någon skulle bestämma var basgitarren skulle vara på en skiva, eller hur högt gitarrsolot skulle vara, eller om ’Hey Jude’ skulle vara sju minuter långt, eller om vi skulle spela in den här låten och släppa den, så var det vi. När vi fick göra allt det där var vi så glada. Vi fick vara i kontrollrummet, medan vi tidigare, under de första sessionerna, aldrig hade varit där. Första gången Tony Meacham provspelade oss såg vi honom inte ens! Han var där, men vi lämnade Decca genom bakdörren. Lite i taget började saker och ting förändras. När vi blev starkare började de släppa in oss i kontrollrummet. Och då kunde vi säga: ’Geoff, jag vill inte störa, men höj gitarren!’ Det var faktiskt anledningen till att de inte ville ha oss i närheten, eftersom vi ville att våra instrument skulle vara högre. Om det fanns två gitarrister, John och George, skulle John säga: ’Höj nu lite mer’, och George brukade komma in och höja sin gitarr tills George Martin så småningom sa: ”Sänk gainen, tack.” John brukade titta på George och säga: ”Hur mycket ska vi sänka den? Nu går vi till fem, okej?” Sedan brukade John sänka sin gitarr till sex. ”Det är okej, jag är på fem”, brukade han säga. ”Din jävel! Nej! Du är på sex.” Det var en hemsk tävling. Alla ville vara lite högre. Men det är trevligt att lyssna på en Beatles-skiva nu för tiden. Gitarrerna är mycket högre än på någon annan skiva idag. När de överdubbar nu för tiden tar de alltid fram gitarrerna, sedan pianot, och det låter som om de är sekundära instrument.
Dave Rybachevsky:
Pauls basgitarr fanns på spår 7, och Pauls sång, tillsammans med John och Georges bakgrundssång och Ringos tamburin, fanns på spår 8. Det var denna dag som Paul ändrade texten från ’hon hittade dig’ till ’du hittade henne’. Paul lade sedan till ytterligare en pianostämma tillsammans med George på elgitarr medan alla fyra sjunger på den sista delen av låten (alla inspelade på spår 5). Det är under denna överdubning som Paul kan höras sjunga ”So let it out and let it in” i tredje versen. John och George spelade också elgitarrer (spår 6). Vid åttatiden på kvällen var alla överdubbningar klara och orkestern anlände till studion för att spela in vad som i huvudsak var de symfoniska bakgrundsackorden från den andra halvan av kompositionen.
Paul McCartney:
Slutet var inte tänkt att vara så långt, men jag hade så roligt när jag improviserade i slutet när vi spelade in ett spår som jag hade jobbat med länge. Vi satte ihop det med en orkester, men det hände mest för att jag bara fortsatte sjunga ’Judy, Judy, Judy, wow!’
Grand Old Softies firar The Beatles 60 år
Grand Old Softies spelar upp The Beatles låtar från 1965
I likhet med förra året, då Grand Old Softies firade The Beatles 60-årsminne av gruppens låtar från 1964, blir det återigen fullt drag på Ekermanska Malmgården i Tantolunden. Denna gång med låtar från albumen Help!, Rubber Soul samt andra låtar som bandet släppte som singlar och EP-skivor.
Som vanligt kommer representanter för The Beatles Information Center vara närvarande med sitt försäljningsbord och ett Beatlestips om gruppen och årtalet 1965.
️Datum: 12 augusti
️Plats: Ekermanska Malmgården/Folkparken
️Adress: Ekermansgränd 3, en tvärgata till Ringvägen på Södermalm.
️Insläpp: kl. 17.00
️Konsert: kl. 19.30
Biljetter köper man via nortic.se/ticket/event/66702.
1965. Ett magiskt år. Felfri pop från 1963 och countryinspirerad folkrock från 1964 tar vägen mot 1966 och 1967 år psychedelia. På vägen hittar vi Help!, Ticket to Ride, Tell Me What You See, Yesterday, Drive My Car, Michelle, Nowhere Man, Day Tripper, Rain, Paperback Writer och många fler pärlor ur Beatles sagolika produktion.
Ticket To Ride/Yes It Is.
Help!/I’m Down
We Can Work It out/Day Tripper
The Beatles – Detta händer den 31 juli 1968
’The Apple Boutique’ stänger för alltid
John Lennon från 1972:
It was a big event and all the kids came and just took everything that was in the shop. That was the best thing about the whole shop, when we gave it all away. But the night before, we all went in and took what we wanted. It wasn’t much, T-shirts… it was great, it was like robbing. We took everything we wanted home. And the next day we were watching, and there were thousands of kids all going in and getting their freebies. It was great. Of course, Derek and the others hated it but it so happened that I was running the office at that time, so we were in control. Paul had called me up one day and said, ‘I’m going away. You take over.’ It was as stupid as that.
Affären rensades av ivriga souvenirjägare. The Beatles själva var inte på plats eftersom de arbetade med Hey Jude i Trident Studios i Soho. London.
Baker Street/Paddington Street utmed Baker Street.
We went in the night before and took everything we wanted. We had loads of shirts and jackets – we cleaned a lot of the stuff out. It wasn’t a sale, we just gave it all away, and that was the best idea. In the end, of course, people were coming with wheelbarrows. It was silly, but we had wanted to open a shop and dress everyone like us.
Och så här såg det ut utanför ’Apple Boutique’ med helikopterperspektiv.
George Harrison:
If they’d protected it and the painted wall was there now, they would be saying, ‘Wow, look at this. We’ve got to stop it chipping off.’ But that’s just typical of the narrow minds we were trying to fight against. That’s what the whole Sixties Flower-Power thing was about: ‘Go away, you bunch of boring people.’ The whole government, the police, the public – everybody was so boring, and then suddenly people realised they could have fun.
Once we were told we had to get rid of the painting, the whole thing started to lose its appeal. The whole tone of the events around the Apple shop was going sour, and – as it was not working out – we decided to sell it. We ended up giving the contents away. We put an ad in the paper and we filmed people coming in and grabbing everything.
Som synes var kunderna som köade rätt blandade vad gäller ålder och kön.
Pojken närmast kameran ser inte alltför intresserad ut, men skenet kan bedra . . . .
En glad och lycklig kund med sitt fynd från ’Apple Boutique’.
The Beatles överlämnade sin andra affär Apple Tailoring (Civil and Theatrical), som öppnade i maj 1968, till dess chef, den australiensiske designern John Crittle.
Apple Boutique har spelat ut sin roll. Nu hänger resten av The Beatles imperium på Apple!
Vid middagstid var allt över.
Tja, de städade ut butiken. Personligen tycker jag att det var en bra idé, det visade att vi inte menade allvar med att sälja kläder. Eftersom det inte fungerade, låt dem ta skräpet gratis!
Som ett resultat tömdes butiken helt, inte bara butiksinredningen togs, utan även golvbeläggningen.
Men det var inte Beatles som skrattade sist. De varor till ett värde av 10 000 pund som Apple lossade den morgonen omfattades ändå av lagen om moms. Skatteverket brydde sig inte om att allt gavs bort gratis. Ekonomiskt sett var beslutet en katastrof, eftersom företaget, förutom att förlora lager till ett värde av 112 000 pund, plus kostnaden för att renovera lokalerna och så vidare, var tvunget att betala för höstkollektionen som redan hade beställts. Sammanlagt hade klädvaruhuset förlorat nästan 200 000 pund på sju månader.
Efter att butiken stängt försvann Pete Shotton tillsammans med företagets Jaguar. Flera månader gick innan bilen upptäcktes försvunnen.
Tony Bramwell, bland annat producent för videon till Strawberry Fields Forever:
Den här bilden togs från kontrollrummet. Jag tittade på dem när de diskuterade tekniska detaljer med George Martin. Jag tycker att den här bilden återspeglar deras arbetsrelation väl. I början var George Martin mer involverad i inspelningsprocessen. Vid det här laget var det ett band som hade kontroll. Särskilt Paul, som hade skaffat sig mycket erfarenhet under åren. Men George Martin var viktig. Han höll bandet i balans.
Uppifrån och ner: John Lennon, Paul McCartney, George
Harrison och Ringo Starr – alla lyssnar på George Martin.
George Martin:
Vi spelade in Hey Jude på Trident Studios. Det var en lång låt, så jag sa: ’Vi kan inte släppa en singel med en så lång låt.’ John sa: ’Varför?’ Jag kunde inte komma på ett bra svar, så jag sa det första som dök upp i mitt huvud: ’Discjockeys kommer inte att kunna spela den här skivan’, men John sa: ’Det kommer de att göra om den är vår.’ Och naturligtvis hade han helt rätt.”
Paul McCartney:
Låten var längre än någon annan singel, men vi hade ett bra teknikteam. Vi frågade hur lång en 45-minuterslåt fick vara. De sa fyra minuter. Man kunde klämma in mer i spåren på en skiva, men sedan började volymen sjunka, och man var tvungen att höja den medan man lyssnade. Men de kom på något knep och klämde in ett avsnitt som inte skulle vara högt, vilket gav mer utrymme för allt annat. På något sätt klämde de in en sju minuter lång låt på en skiva – en riktig inspelningsprestation.
Paul McCartney:
There is an amusing story about recording it. We were at Trident Studios in Soho, and Ringo walked out to go to the toilet and I hadn’t noticed. The toilet was only a few yards from his drum booth, but he’d gone past my back and I still thought he was in his drum booth. I started what was the actual take, and ‘Hey Jude’ goes on for hours before the drums come in and while I was doing it I suddenly felt Ringo tiptoeing past my back rather quickly, trying to get to his drums. And just as he got to his drums, boom boom boom, his timing was absolutely impeccable. So I think when those things happen, you have a little laugh and a light bulb goes off in your head and you think, This is the take! and you put a little more into it. You think, oh, f**k! This has got to be the take, what just happened was so magic! So we did that and we made a pretty good record.
John Lennon med ryggen mot kameran, Paul McCartney och George Harrison i samband med inspelningen av sången.
Tony Bramwell:
De har precis provat ’Hey Jude’ och här är Paul som försöker se hur de andra reagerar. Beatles brukade komma in i studion med idéer och låtfragment och det var som om de hade suttit och legat länge och så, helt plötsligt, kom en låt ut. Det var väldigt annorlunda mot de första åren när de kom in i studion med tolv låtar fullt inövade och spelade in ett album på två dagar. Efter ’Sgt. Pepper ’ tog det dem månader.”
Paul McCartneys handskrivna text med mera till ’Hey Jude’.
I låten, direkt efter början av sista versen, vid 2:58, mellan raderna ’Remember to let her under your skin’ och ’Then you’ll begin…’ kan man tydligt höra Paul svära ’Fuck!’ Det var Lennons idé att gå därifrån på grund av Pauls misstag.
Jag minns väl att när vi lyssnade på bandet påpekade John Lennon det. ’Paul gjorde ett misstag på pianot och sa ett fult ord’, jublade Lennon, ’men jag insisterar på att vi låter det vara kvar, gör det tillräckligt lågt så att man knappt kan höra det. De flesta kommer inte ens att märka det, men vi kommer att veta att det är där. Det var precis den sortens studenthumor som Lennon hade, men jag måste erkänna att det är roligt att miljontals fans har lyssnat på den här skivan miljontals gånger utan att ens inse att den innehåller det fruktade ordet med fyra bokstäver ( notera : fuck), vilket var strikt tabu 1968.
Jag insisterade på att den här frasen inte skulle klippas bort, utan bara dämpas så mycket att den knappt hörs. De flesta kommer inte ens att märka den, men vi vet att den finns där.
Vi hade så roligt att vi till och med lämnade kvar ett svordomsord någonstans mitt i låten när jag gjorde ett misstag i pianostämman. Man måste lyssna riktigt noga för att höra det, men det finns där.
En liten tilläggsräkning på £ 416 från ’Trident Studios’ för arbetet den 31 juli 1968.