’Hello Goodbye’ utfört på ett sätt du aldrig sett förut!
Ett helt klart annorlunda framförande av The Beatles Hello Goodbye.
I nedanstående video spexar The Beatles en hel del. Men det är inte den som är nyheten och det annorlunda framförandet av låten. Det hittar du längst ner i denna lilla artikel.
Kopiera länken nedan och klistra in den i din webbläsare och förundras!
https://www.facebook.com/698806244/videos/247159421516810/?idorvanity=380192762001820
Idag släpps Ringo Starrs nya EP
Ringo Starrs EP ’Rewind Forward’ släpps denna fredag med gästspel från Paul McCartney
Titeln Rewind Forward är en typisk Ringoism, som John Lennon brukade kalla Ringos malapropismer *). Liknande malapropismer från Ringos är när han kläckte ur sig titlarna till två av The Beatles låtar: A Hard Day’s Night och Tomorrow Never Knows.
Så här försöker Ringo förklara titeln Rewind Forward:
I think it means that, you know, you’re sitting still for a while. You rewind and you find out ‘I was a much better person then,’ or ‘this was working for me better then,’ he says. You don’t have to ever live in the past, but just check it occasionally. Of course, I’m making all this up.
- Shadows On The Wall
- Feeling The Sunlight (skriven av Paul McCartney)
- Rewind Forward (skriven av Ringo Starr tillsammans med Bruce Sugar)
- Miss Jean
*) Malapropism är en språkvetenskaplig term, som syftar på ett tillfälle där ett ord eller fras byts ut mot ett liknande ord med en helt annan betydelse. Fenomenet har fått sitt namn av en rollfigur i den brittiska teaterpjäsen Rivalerna från 1775.
EP:n Rewind Forward innehåller fyra spår och släpps såväl på Maxi-CD, på 10-tums vinylskiva som bandkassett. Detta är Ringo Starrs fjärde EP-utgåva på tre år.
SIXTIES DELUXE – onsdagen den 25 oktober 2023 i Eskilstuna
Fira The Beatles 60-årsjubileum i Eskilstuna den 25 oktober 2023
I nedanstående video gör vår kände Beatlesguru David Myhr reklam för The Beatles 60-årsjubileum med i Eskilstuna den 25 oktober 2023.
Den här gången handlar det om att det var 60 år sedan The Beatles uppträdde i Eskilstuna Sporthall, vilket ägde rum den 29 oktober 1963.
Men redan några dagar innan det riktiga 60-årsjubileumet – onsdagen den 25 oktober 2023 – firar man The Beatles närvaro för 60 år sedan.
På plats på Gästis i Eskilstuna finns denna dag The Living Beatles Jukebox AKA David Myhr. Då är det bara att önska vilken Beatleslåt som helst, vilken framförs av David.
Här finns också herrarna Rolf Hammarlund och Peter Torsén med ett Beatles-Quiz.
https://tinyurl.com/beatles-eskilstuna
Klistra in nedanstående länk i din webbläsare så får du förhoppningsvis se reklamvideon för evenemanget!
https://www.facebook.com/100000400531751/videos/g.380192762001820/166877853139648
Demoinspelning av ’Misery’ skriven till Helen Shapiro
Helen Shapiros manager sa nej till ’Misery’ av Lennon-McCartney
I nedanstående korta videosnutt hör vi The Beatles spela några takter på Lennon-McCartneys nya komposition Misery i ett tomt Cavern Club i Liverpool till Helen Shapiro. Hennes A&R manager Norrie Paramor*) var på jakt efter nytt material till ett country- och westernalbum som hon hade planerat att spela in i Nashville, Tennessee. Norrie förslog att The Beatles skulle skriva en låt speciellt för Helen.
John Lennon, Helen Shapiro och Ringo Starr bakom scenen på ’Odeon Theatre’ i Southport 1 mars 1963.
Misery började Lennon och McCartney att komponera bakom scenen före deras uppträdande på King’s Hall i Stoke-on-Trent, den 26 januari 1963. Paul McCartney skrev klart låten i sitt hem på Forthlin Road. Då kommenterade Paul McCartney låten så här:
Vi har kallat den ‘Misery’, men den är inte så tråkig som det låter. Den går i ett fint tempo och vi tror att Helen kommer att göra ett bra jobb med låten.
Som man kan höra i inspelningen nedan, sjunger John Lennon I’m the kind of girl . . . På samma sätt spelade de in en demo av låten Love Of The Loved, som de skrev till Cilla Black.
Nedanstående videosnutt har en speltid på 49 sekunder.
Hur som helst sa Paramor nej till Misery och valde en annan sångare som var med på samma turné – Kenny Lynch – att spela in låten, vilket han gjorde. The Beatles spelade som bekant in låten själva på albumet Please Please Me (den 11 februari 1963) under en paus på Helen Shapiro-turnén.
Kenny Lynchs version av Misery, som kom ut den 15 mars 1963, tog sig dock inte in på hitlistorna, men han fick i alla fall äran av att vara den förste artisten som sjöng in en coverversion av en Beatleslåt!
Och så här låter hans version:
Som kuriosa kan nämnas att Kenny Lynch är med på omslaget till Paul McCartney & Wings album Band on the Run!
Kenny Lynch på omslaget till Paul McCartneys album ’Band on the Run’.
*) Norman William ’Norrie’ Paramor (1914-1979) var en brittisk skivproducent, kompositör, arrangör, pianist, bandledare och orkesterdirigent. Han är mest känd för sitt musikaliska samarbete med Cliff Richard & The Shadows, både tillsammans och separat från början i slutet av 1950-talet till tidigt 1970-tal. Paramor komponerade studioalbum teaterproduktioner och filmmusik.
Han började sin roll som producent 1952, fast då hette det inte producent, utan A&R Manager. Där blev han boss för EMI:s skivetikett Columbia Records. Förutom att vara producent för Cliff Richard och The Shadows, producerade han skivor för ett otal antal artister, såsom Helen Shapiro, Frank Ifield, Michael Holiday, Frankie Vaughn, Ricky Valens med flera. Paramor lämnade EMI i slutet av 1960-talet och bildade sitt egna produktionsbolag.
Enligt The Guiness Book of British hit Singles höll Paramor och George Martin, som jobbade med Parlophone-etiketten, den gemensamma förstaplatsen vad gäller flest producerade listettor i UK. Den delade förstaplatsen gällde fram till dess att George Martin producerade låten Candle In The Wind med Elton John 18 år efter Paramors bortgång. Och då tar man inte heller hänsyn till The Beatles andra singel Please Please Me, som också producerades av George Martin. Låten kom på förstaplatsen på i stort sett alla topplistor vid den här tiden, men inte på Record Retailers lista och därför räknades den inte som en listetta i UK.
Senaste nytt om Paul McCartneys stulna Höfnerbas
Kommer vi närmare en lösning på var Paul McCartneys stulna Höfnerbas finns?
Paul McCartney med sin Höfnerbas som han köpte i Hamburg 1961 och spelade med på klubbarna i Hamburg 1961.
Sir Paul McCartneys försvunna basgitarr stals från en skåpbil i Notting Hill, har utredare lärt sig när de närmar sig att lösa ett mysterium som sträcker sig över mer än 50 år.
Som vi har rapporterat tidigare här på nyhetssidorna har Höfner-fabriken intensifierat sitt sökande efter Paul McCartneys försvunna 500/1 basgitarr av fiolmodell. Den allra första, som han köpte i Hamburg 1961, medan The Beatles spelade på Top Ten Club. Han köpte en nyare modell av samma basgitarr 1963, och från och med då var basen 1961 bara en reservgitarr.
Tidigare har det sagts att elbasen från 1961 senast sågs under inspelningssessionerna för filmen Let It Be 1969. Den kan ses på Twickenham film studios i musikvideon till låten Don’t Let Me Down och i Apple Studios i dokumentärserien The Beatles: Get Back.
Efter att Höfner inledde jakten på basen 2021, vilket vi informerade om på vår hemsida, var responsen liten. Nu har företaget intensifierat sin jakt på Pauls elbas. Som ett tecken på detta har man skapat en egen webbplats TheLostBass.com och anställt folk som detektiver i jakten på Paul McCartneys heliga graal. Under de 40 första timmarna efter årets upprop, fick de in inte mindre än 600 e-postmeddelanden!
Ett av dessa e-postmeddelanden stod ut från den stora massan. Det var skrivet av Ian Horne, som var anställd som ljudtekniker för Wings.
Ian Horne kunde informera utredarna om instrumentets senast kända vistelseort, tre år efter vad som tidigare hade antagits. Horne rapporterade att basen stals någon gång efter klockan 22.00 den 10 oktober 1972 från Ladbroke Grove-området i Notting Hill i västra London. D.v.s. tre år senare än vad som hade antagits tidigare.
Horne berättar:
1972 förberedde sig Paul McCartney för sina första turnéer i Storbritannien och Europa med Wings [Europaturnén var redan avslutad vid den här tiden, turnén i Storbritannien startade inte förrän den 11 maj 1973] och bandet spelade in sitt andra album, ’Red Rose Speedway.’ [albumet påbörjades i mars-april 1972 men nyinspelningar ägde rum i oktober-november samma år].
Vi hade hyrt en lastbil för att flytta utrustningen – gitarrer och förstärkare – till olika inspelningsstudior och replokaler över hela London. Vi reste ofta kors och tvärs över London för att repetera eller spela in i Morgan Studios i Willesden Green, ICA i The Mall, Manticore Studios i Fulham, Island Studios i Notting Hill och Abbey Road i St John’s Wood.
En natt, efter en lång dag, kom vi till Notting Hill, där Trevor bodde, och bestämde oss för att parkera lastbilen där uppe för natten [Trevor Jones var en roadie som arbetade för Paul]. Vi visste att det fanns ett stort hänglås på bakdörrarna, men när jag gick upp på morgonen och såg skåpbilen, med det trasiga hänglåset som låg i vägen, visste jag att det var dåliga nyheter.
Jag tittade inåt och basen, tillsammans med en annan gitarr och två Vox AC30-förstärkare, var borta. Vi misstänkte omedelbart att människor som bodde i och runt Ladbroke Grove var ansvariga. En eller två personer som bodde i närheten visste att vi arbetade för Paul, så de skulle ha vetat att det fanns en chans att utrustningen bak i lastbilen tillhörde McCartney. Vi gick från dörr till dörr och frågade folk om de hade sett något eller om de visste något, men ingen sa ett ord.
Ian Horne rapporterade stölden på Notting Hill polisstation vid middagstid den dagen. Sir Paul verkar inte komma ihåg denna stöld, men för Horne är det glasklart.
Jag visste att det var Pauls ursprungliga Höfner-bas som hade stulits, och jag visste vad det betydde för honom. Trevor och jag gjorde allt vi kunde för att hitta den, men den var borta. Slutligen var vi tvungna att gå till Pauls hus och berätta för honom att utrustningen hade stulits från lastbilen.
Han sa åt oss att inte oroa oss och vi behöll våra jobb. Han är en bra man, Paul. Jag arbetade för honom i sex år efter att basen försvann. Men jag har burit skulden hela mitt liv. Horne övergick sedan till att arbeta med Ian Dury och Madness.
Tilläggas kan att såväl Ian Horne som Trevor Jones, även om de verkade som roadies under Wings turné, var med och sjöng bakgrundssång på låten No Words (Paul McCartney/Denny Laine) som ingår på albumet Band On The Run. Deras röster drunknar dock i mixningen. Men så här låter No Words med Wings.
Naomi Jones, som leder arkivforskning efter Pauls Höfnerbas:
Med hjälp av Ians vittnesmål, i kombination med annan information som vi har samlat in, fokuserar vi nu på två familjer som bodde i Ladbroke Grove-området 1972 och som vi tror är kopplade till den stulna basgitarren på något sätt. Vi försöker nu utreda vad som hände med basen efter stölden.
’Love Me Do’ fyller 61 år idag!
The Beatles första singel ’Love Me Do’ släpptes den 5 oktober 1962.
Fredagen den 5 oktober släpptes singeln Love Me Do/P.S. I Love You (båda låtarna skrivna av Lennon-McCartney) med The Beatles i UK. Den släpptes på EMI:s skivetikett Parlophone med skivnummer 45-R 4949.
I januari 1963 upphörde Parlophone med produktionen av de röda skivetiketterna. Detta innebär att originalutgåvorna av singlarna Love Me Do och Please Please Me är de enda Beatlessinglarna som släpptes med röd skivetikett på 1960-talet i UK. De röda skivetiketterna innehöll prefixed 45 framför skivkatalognumret. Detta för att man skulle särskilja dem från 78-varvsskivorna, även om Parlophone hade slutat att producera 78-varvsskivor i slutet av 1950-talet.
Love Me Do var The Beatles officiella debutsingel, som släpptes idag för exakt 61 år sedan. Den blev inte någon superhit, men den tog sig upp på singellistan i UK och nådde där som bäst en 17:e plats. I USA släpptes singeln först den 10 januari 1964 och där toppade singeln både Billboard Hot 100-listan och Cash Box Top 100-listan. Den gick också in på förstaplatsen både i Kanada och i Australien,
Singeln Love Me Do/P.S. I Love You gavs dock aldrig ut i Sverige på 1960-talet. Enbart nyutgåvor (till exempel på en singel i samband med 20-årsjubileet 1982 och senare på cd) har kommit ut. I Sverige var i stället The Beatles första singel Please Please Me. Enligt Hans Olof Gottfridssons bok From Cavern To Star Club gavs denna singel ursprungligen ut med den brittiska B-sidan Ask Me Why även i Sverige. Men snart byttes B-sidan ut mot Love Me Do, som tidigare inte givits ut i Sverige. Det intressanta är att man då valde inspelningen från den 4 september 1962 med Ringo Starr på trummor. I välsorterade skivaffärer kunde man därför i Sverige få tag i denna inspelning under hela 1960-talet, vilket var omöjligt i Storbritannien (utom möjligen i specialaffärer).