The Beatles – Detta händer den 10 augusti 1968
Paul McCartney intervjuas av ’New Musical Express’
Intervjun orsakade en del kontroverser när den publicerades, främst för McCartneys tankar kring Indien.
Paul McCartney:
Starvation in India doesn’t worry me one bit, not one iota. It doesn’t, man. And it doesn’t worry you, if you’re honest. You just pose. You’ve only seen the Oxfam ads. You can’t pretend to me that an Oxfam ad can reach down into the depths of your soul and actually make you feel for those people – more, for instance, than you feel about getting a new car.
Intervjun publicerades en vecka senare, den 17 augusti 1968. Se förstasidan nedan.
Omslaget på musiktidningen ’New Musical Express’ från den 17 augusti 1968.
Paul McCartney in a no-punches pulled interview with NME’s Alan Smith
HOT sun on the back of my neck, exhaust fumes at the back of my throat, four friends in front of the tape recorder. Left to right Mr. Derek Taylor, Mr. James Paul McCartney, Mr. Peter Asher and Mr. Tony Bramwell, some of whom may be known to you. Hand reaches down to the recording button… push forward… raise the mike and speak.
Inhibited by the wayside Question Time, and the first enquiry is an inarticulate one. “Films? How about films? I mean, you must give me something specific… the United Artists commitment…”
Paul McCartney:
The only trouble is, Alan, I don’t like to be specific. Now, I wouldn’t mind if I had a few things to say. But I’m afraid it has to be… it has to be… general.
Alan:
Looks like it’s going to be hard going this. Yes, but, I say, and Paul sends the whole thing up with his sudden Brooklyn bit about ‘we’s just a group of boys who get together, by d’roadside, an’ we’s gonna make it big wid our next album on d’ Apple label’. Yes, yes, I struggle, but the commitment to United Artists…
A few films in the air
Paul McCartney:
Right, well go on, and I’ll give you some evasive generalisation! There’s a few films in the air. There’s films I’d like to make on my own, with not me in ’em, just people in ’em. Just anything films. Films of what goes on. Films of grass. Films of people moving about. And then films I’d like to make with the Beatles band. Which would be musical films. “But… they shouldn’t just be musical films, which everybody offers. They should be the other thing as well. And it’s probably going to be up to us to think of it, because people don’t seem to be coming forward with offers.
Alan:
It’s going nicely now. I’m warming up to it. I ask if the Beatles are now dedicated to making money, for whatever reason.
Paul McCartney:
No, that’s not what we’re dedicated to. We’re dedicated to making what should be made, and incidentally — there’ll be money.
Alan:
If you didn’t need money to get things, and if you got things by swopping ’em, then by a roundabout method we’d be dedicated to swopping.
Paul McCartney:
We’re only dedicated to doing.
Alan:
But then, I say, you’re obviously out to expand Apple and make it a thriving business concern, and Mr. Asher agrees but points out that the reason is not to make a fortune. Mr. Taylor agrees and says the Apple policy is to make and sell hits, hits, hits – hit records, hit films, and hit electronics.
Paul McCartney:
Suddenly: “There’s something else you want to know, Alan, and I’m willing to give it to you. But if you just sort of say: ‘Films,’ then I’ll say: Right, Alan, Eggs.”
Alan:
Get a bit hurt. Ah yes, I say, but you know what I want to know. “Yes,” beams Paul, “I know I do!” Mr. Derek Taylor puts it all in focus: he interviews me. Alan Smith, he says — are you dedicated to making money, as it is said of you that you are? I have to admit it, I am. I believe money will help my loved ones and me to live in comfort and style. “And style?” emphasises Mr. Taylor – “you’re in good shape, Alan.” It was nice to have me on the show.
Uncomfortable grilling
Alan:
I’m being put down, and although goodwill dilutes the sting, it’s still a bit uncomfortable being grilled by so many chefs at the roadside barecue. So it’s back to the car and I think Right, Mate. No punches pulled this time. Turn the tape over, put it at the beginning, switch on and know I’m wiping out Cilla Black and Davy Jones with every word. Do the bold bit about now look here, I interview many artists and most of them are specific, you know.
O.K. then,” says Paul McCartney, feet up and defences coming down.Paul McCartney:
Whenever we lay off recording for a long period of time — which we do – we get out of the habit, and it’s not together and its not happening. It takes us a couple of weeks to get to know each other again and how we play. For instance, when I went to LA, I heard things on the radio that completely changed a lot of things I’d been thinking about music and about sounds I was hearing. So it made me write a couple of songs differently or arrange them differently. Hint of things to come… “So now it’s getting back to how it should be again… rockers… rocking! Which is where the Beatles should be and what we should be doing.
Alan:
Long discussion about Apple and what it means and what it stands for. Paul points out that in the past there were creative people who had to go on their knees for work, and for records and films and to get the breaks, man. “And everyone gets down on their knees and grovels a bit.”
Don’t have to grovel at Apple
Alan:
The idea now is that Apple is an organisation where you don’t have to do that, where if you’re good you get recognised. The trouble is that so much of the pop and record business at the moment is run by people who don’t have a clue what it was about. The ones who do know — it shows. Jerry Wexler, Herb Alpert, Berry Gordy and so on. When you have thinking, involved people like this, it isn’t necessary to depend all the time on The Big Fat Men. Start to get around to the no-punches-pulled bit. Talk about cripples (or disabled persons, as my correspondent of last week tells me. Sorry. A word can cut like a knife.) What about helping people like this, I ask. What about giving them the money to buy things to make things, to obtain their satisfaction and self-respect?
Paul McCartney:
Well, what about helping the cripples?
Alan:
Well, why not?
Paul McCartney:
Well, why?
Alan:
Because maybe they’re having a hard time of it, and you’re doing all right. Don’t you believe in human kindness?
Paul McCartney:
Cripples are not necessarily having a hard time of it. And even if they are having a hard time of it — it’s their hard time. It is, man. It doesn’t matter what you say about helping cripples or India… there’s no way to pour millions of pounds into India and make India all right.
Alan:
Let me get to your conscience, I say. You must have seen, in India, people with their bellies hanging out with hunger. No, says Paul. I didn’t see that. Have you? But doesn’t it worry you? “No,” says Paul flatly, “starvation in India doesn’t worry me one bit. Not one iota. It doesn’t, man.
Paul McCartney:
And it doesn’t worry you, if you’re honest. You just pose. You don’t even know it exists. You’ve only seen the Oxfam ads. You can’t pretend to me that an Oxfam ad can reach down into the depths of your soul and actually make you feel for those people — more, for instance, than you feel about getting a new car. If it comes to a toss-up and getting a new car, you’d get a new car. And don’t say you wouldn’t —’cos that’s the scene, with you and most people. The point is also `Do you really feel for Vietnam?’ and the answers are the same, Maybe I’d rather listen to a rock record than go there to entertain, and maybe, underneath, that’s the truth in all of us. I know one is morally better than the other, but I know I’d never get round to it. I’d be a hypocrite.
Everything is God
Alan:
Says he believes in something called God, but anything and everything is God. Never thinks about eternity or outer space — more concerned with inner space. The Crunch. Ask him to analyse himself and tell him I have always believed him to be Likeably — repeat, likeably — insincere. Pause. “To you, possibly,” says Paul. “Because I think ‘Here’s NME newspaper. I don’t think Alan Smith, person, at all. I think I have to watch what I say because you don’t say certain things to papers. I think maybe NME – Enemy!
Paul McCartney:
Whenever I’m faced with a Pop Press Conference or a drink with the reporters, I can’t be sincere… ‘cos I wouldn’t be there. But I suppose that by being pleasantly insincere, I can at least get to know people on some level in the short space of time.
Alan:
Long conversation and then, finally, a statement. “The Truth about Me,” says Paul, “is that I’m… Pleasantly Insincere! And really that’s the Whole Truth, and nothing but.
Möte med Capitol Records högsta chefer
Ken Mansfield, chef för Apple Corps i USA:
Mindre än ett år efter managern Brian Epsteins död bestämde sig Beatles för att skapa sitt eget affärsimperium – Apple. Ron Kass, vd för Apple Industries ( obs – chef för Apple Records) informerade Stanley Gortikov, vd för Capitol, att han och Beatles övervägde att utse mig till chef för deras amerikanska skivbolag, Apple Records. De bad mig att följa med dem i London för en serie viktiga och detaljerade möten relaterade till Apple.” Jag åkte dit med Stanley Gortikov och Capitols press- och reklamchef, Larry Delaney. Vi skulle mötas på Heathrow av Apples chef för artistrelationer,
Peter Asher:.
På väg till Los Angeles internationella flygplats sa Gortikov att Beatles för närvarande stod för ungefär femtio procent av företagets omsättning. Femtio procent! Som han elegant uttryckte det: ”När det gäller Beatles har vi inget utrymme för misstag.”
Sean O’Mahony, redaktör för tidskriften Beatles Book:
Stanley Gortikov, ordförande för det amerikanska bolaget Capitol Records, som kommer att representera Apple Records intressen i USA, flög till London under andra veckan i augusti för att i detalj diskutera detaljerna i planen att öppna ett skivbolag på andra sidan Atlanten med Beatles.” Den första omgången med fyra Apple-singlar – Jackie Lomax Sour Milk Sea , Mary Hopkins Those Were The Days, Black Duke Mills Bands Thingumybob och Beatles Hey Jude – kommer att släppas samtidigt i Storbritannien och USA. Capitol planerar att släppa skivorna som en del av National Apple Month i USA.
Royal Lancaster Hotel, London.
Tony Bramwell, chef för Apple Films:
Vi hade ett möte på översta våningen av Royal Lancaster Hotel för att lansera Apple Records. Cheferna för Capitol Records hade anlänt för att träffa Beatles och dricka te med dem. Medan jag väntade på att de skulle komma bestämde jag mig för att ta några bilder. Det här är en bild på John och Yoko speglade i en spegelvägg. Jag tänkte att det skulle vara ett enkelt sätt att fånga dem från en annan vinkel. Det är jag på bilden med kameran.
Paul McCartney, George Harrison och Peter Asher på hotellet inför mötet med höjdarna inom ’Capitol Records’.
Tony Bramwell:
Vi spelade några av låtarna från White Album för cheferna på Capitol. Det gick anmärkningsvärt bra. Alla som träffade Beatles på den tiden var fascinerade av dem.
Möte i rum 1727 på Royal Lancaster Hotel. Från vänster till höger: George Harrison (baksidan av huvudet),
Apples president Ron Kass, Paul McCartney, Apple Corps USAs chef Ken Mansfield,
Ringo Starr och Capitols president Stan Gortikov. John Lennon syns utanför skärmen till höger.
John Lennon, Paul McCartney. Gortikov, Ringo Starr och George Harrison innan kontraktskrivningen.
Ken Mansfield:
Efter mötet på Royal Lancaster Hotel undertecknades ett kontrakt av Gortikov och de fyra Beatles på ett litet bord i rummet.
John Lennon, George Harrison, Gortikov ser på när Ringo Starr skriver på kontraktet.
Till höger Paul McCartney, som redan skrivit på, och dessutom tagit hand om äpplet för egen del!
Efteråt gav Beatles oss specialexemplar av de fyra första 45-skivorna. De var förpackade i individuella svarta plastfodral som hade våra namn på sig: Stanley Gortikov, Larry Delaney och Ken Mansfield, en bild av ett grönt äpple, orden ”Our First Four” och ”3 Savile Row” på framsidan. En detalj som gjorde förpackningen ännu mer speciell var att etiketterna på skivorna var handskrivna av Beatles själva. På Kapitoliumsidan hade Gortikov förberett ett unikt kristalläpple åt dem, men det hade ännu inte tillverkats vid tidpunkten för mötet, så istället gav han dem symboliskt ett riktigt äpple och en kristallregncheck i gengäld. Detta riktiga äpple låg mitt på bordet bland dokumenten. Efter att ha undertecknat kontraktet tog Paul äpplet, klev åt sidan och åt det.
Our First Four
Sean O’Mahony:
De bästa restaurangerna och hotellen i London håller fortfarande fast vid sina absurt gammalmodiga klädkoder. När Paul McCartney bjöd in den amerikanske chefen för Capitol Records, Stanley Gortikov, på lunch på Ritz, hade Paul ett problem eftersom de vägrade släppa in honom utan slips. Så småningom gav de efter och lät honom komma in med en elegant polotröja.
The Beatles – Detta händer den 9 augusti 1968
Inspelning av ’Not Guilty’ och
’Mother Nature’s Son’
A new reduction mix – take 102 – of ‘Not Guilty’ was the first task of the evening. This combined the bass guitar and drums onto one track, and electric guitar and harpsichord onto another.
The third track was then filled with more electric guitar, bass and drums. Harrison requested that the studio engineers crank up his amplifier to a high level, then played his part while seated in the control room to save his ears.
Brian Gibson, studiotekniker på EMI:
George asked us to put his guitar amplifier at one end of one of the echo chambers, with a microphone at the other end to pick up the output. He sat playing the guitar in the studio control room with a line plugged through to the chamber.
Dave Rybachevsky, författare till The Beatles Music History:
I anteckningsboken som Paul brukade skriva ner sånger i medan han var i Indien, vilka han kallade ’Rishikesh Spring Songs 1968’, listas den här sången som sång nummer 3 bland de kompositioner som skrevs medan han var i Indien och innehåller de två första verserna av sången. Den tredje versen, som börjar med ’Find me in the green meadow’, skrevs tydligen i ’Rembrandt’, huset som Paul köpte åt sin far i Heswall, ungefär femton mil utanför Liverpool.
Paul McCartneys handskrivna text till ’Mother Nature’s Son’.
Dave Rybachevsky:
Paul började skriva låten ’Mother Nature’s Son’ efter att ha inspirerats av en föreläsning som hölls av en guru om människans och naturens enhet. John inspirerades också av föreläsningen, vilket resulterade i en låt med samma titel, ’Child Of Nature’ , som en tid efter att de återvänt från Indien togs bort från albumet, antingen på grund av Johns besvikelse på Maharishi eller på grund av dess likhet med Pauls låt.
Paul McCartney berättar om sin kärlek till naturen:
Som barn kunde jag alltid cykla och vara ute på en vacker lantlig landsbygd på fem minuter. Det är därifrån min kärlek till naturen kommer. Jag minns Dam-skogen, där det fanns miljontals rhododendronbuskar. Jag har aldrig sett så många rhododendronbuskar sedan dess. Vi brukade gömma oss i dem som barn eftersom det fanns platser att klämma in sig i. Det är det jag skrev om i låten ’Mother Nature’s Son’. Det var i grunden en innerlig sång om min förkärlek för att vara ett naturbarn.” När vi flyttade till vårt nya hus på Ardwick Road 12, i ett område som heter Speke, tog det bara tio minuter med cykel, eller fem minuter med buss, att ta sig ut ur stan. Man cyklade ungefär en och en halv kilometer och plötsligt var man på landsbygden i Lancashire, och det kändes som att ha nått jordens ände. Där fanns skogar och bäckar och fält med gyllene majs – allt man älskar med landsbygden. Det fanns massor av fåglar, eftersom allt var mer eller mindre ekologiskt på den tiden. Det fanns inga dyra bekämpningsmedel och gödningsmedel, så naturen var mycket mer harmonisk. Så jag gick ofta bara genom skogen, korsade bäckar, klättrade i träd, vandrade genom fält där bönderna jagade mig. Även nu, när jag går genom mitt fält eller rider min häst genom det, tänker jag ofta på de där bönderna: ”Stick härifrån! Ni förstör mitt fält!” Jag minns att jag skrev den här låten hemma hos min pappa i Liverpool. Jag brukade skriva låtar där när jag besökte honom. Jag var alltid på gott humör när jag var med min familj, och det fick mig att skriva låtar. Jag älskade också alltid en låt ( av Nat King Cole) som heter ”Nature Boy” som lyder: ”Once upon a time there was a boy, a very strange and quiet boy…” Han älskar naturen, och låten ”Nature Boy” inspirerades av den låten. Jag har alltid älskat naturen, och när Linda och jag blev tillsammans upptäckte vi att vi delade en djup kärlek till naturen. ”Jag har alltid haft en stark förkärlek för landsbygden, och jag har haft stor tur som har haft möjligheten att vara där så lätt, mitt i naturens verkliga prakt. Jag bodde i London och föreställde mig det, och försökte tänka som en lantispojke. En son till Moder Natur.
Tanken att raden ’Born a poor country lad’ handlar om mig är en myt, eftersom jag föddes på Woolton Hospital. Raden ’Sits by the mountain stream’ kan vara vad som helst – en bäck i ett fält eller en skog. ’Whats it overflow, listens to the sweet sound of music drifting away’. Bäckar har alltid fascinerat mig, och gör det fortfarande. Jag älskar att se dem ta sig till havet eller vart de än går. ’On a field of grass’ var min självklara referens till marijuana, eftersom vi alla rökte gräs på den tiden, och som ni kanske minns gillade jag alltid att referera till det. Jag inkluderade bara de raderna för att jag gillar att skämta lite. Men området jag hade i åtanke var Speke, och senare Skottland. ”Vajande prästkragar, smörblommor – det här är minnen av sommaren på vackra fält. Det är en kärlekssång – en kärlekssång för naturen.
Dave Rybachevsky:
Paul spelade in tjugofem tagningar av låten, med endast akustisk gitarr på spår ett och sång på spår fyra på ett fyrspårsband. De flesta tagningarna var på en nivå som skulle fungera som grund för den färdiga låten, men Paul experimenterade med nyanser i hopp om att hitta något som skulle fungera bäst för låten. Till exempel var det instrumentala gitarrintrot i några av de tidiga tagningarna dubbelt så långt som det skulle vara i den slutliga versionen.
The Beatles – Detta händer den 8 augusti 1968
Inspelningen och mixningen av ’Hey Jude’ och ’Not Guilty’ fortsätter
Trots att ljudingenjören Ken Scott inte hade arbetat med inspelningarna i Trident Studios, hade han varit närvarande när The Beatles hade spelat in låten. När sedan låten hade förts över till EMI Studios på Abbey Road, upptäckte han att resultatet var klart mindre imponerande.
Ken Scott:
I went to Trident to see the Beatles doing ‘Hey Jude’ and was completely blown away by it. It sounded incredible. A couple of days later, back at Abbey Road, I got in well before the group. Acetates were being cut and I went up to hear one. On different equipment, with different EQ levels and different monitor settings, it sounded awful, nothing like it had at Trident.
Later on, I was sitting in number two control room and George Martin came in. I said ‘George, you know that stuff you did at Trident?’ ‘Yes – how does it sound?’ I said ‘In all honesty, it sounds terrible!’ ‘What?’ ‘There’s absolutely no high-end on it, no treble.’
Just then Paul McCartney came in and George said to him ‘Ken thinks ‘Hey Jude’ sounds awful’. The look that came from Paul towards me… if looks could kill, it was one of those situations. Anyway, they went down to the studio floor, clearly talking about it, and one by one all the other Beatles came in and joined them. I could see them talking and then look up at me, and then talk again, and then look at me. I thought, ‘Oh God, I’m going to get thrown off the session’. Finally, they all came storming up and said ‘OK, let’s see if it’s as bad as you say. Go get the tape and we’ll have a listen’. Luckily, they agreed with me, it did sound bad. We spent the rest of the evening trying to EQ it and get some high-end on it. But for a while there I wanted to crawl under a stone and die.
Tre ytterligare monomixningar skapades följaktligen av Hey Jude. De numrerades till tagning 2 – 4, varav den sista mixningen användes på den kommande singeln.
Därefter ägnade The Beatles full uppmärksamhet åt låten Not Guilty, som de hade börjat arbeta med under den förra sessionen. Den här kvällen spelade de in 51 tagningar till de redan inspelade 46 tagningarna, med Paul McCartneys gitarr på spår ett, Ringo Starrs trummor på spår två, George Harrisons elgitarr på spår tre och John Lennons spel på en cembalo på spår fyra.
Trots att loggarna för inspelningsbanden visar på att man spelat in totalt 101 tagningar, visar sessionsschemat att den sista inspelningen hade nummer 97. Till detta skapades fyra reduktionsmixningar, numrerade 98 – 101. För tillfället markerades mixningen nr 99 som den bästa. Trots detta gjorde man en ny reduktionsmixning, taging nummer 102, under sessionen den 9 augusti 1968, vilken blev grunden för kommande överdubbningar.
Vid slutet av sessionen skapade man kopior av monomastrarna för Hey Jude och Revolution, vilka togs om hand av George Martin.
Ken Mansfield, chef för Apple Corps i USA:
När Apple släpptes var alla överens om att Beatles första singel på det nya skivbolaget måste bli en riktig hit. De diskuterade om de skulle välja ”Revolution” eller ”Hey Jude” som Apples första singel . ”Hey Jude ” hade helt klart fördelen, men den var över sju minuter lång, och detta var fortfarande eran med skivor under tre minuter, och de fyrtio bästa radiostationerna fick lyssnare genom att spela flest hits på en timme. Paul McCartney var affärsman, och han var rädd att radiostationerna inte skulle spela en så lång låt. Jag sa att jag skulle ta den till Amerika, träffa programcheferna för radiostationerna och få deras åsikt om huruvida det var vettigt av oss att bryta mot reglerna.” Jag spelade upp den för några betrodda radiochefer som var enhälliga i sin åsikt att ”Hey Jude” skulle bli en hit. Jag ringde Paul och sa att vi var tvungna att göra det.
Singeln Hey Jude/Revolution släpptes den 30 augusti 1968, den första skivan på Apple-etiketten. Den kom att säljas i mer än åtta miljoner exemplar över hela världen.
The Beatles – Detta händer den 7 augusti 1968
Bandkopiering och inspelning av låtarna ’Hey Jude’ och ’Not Guilty’
Den andra inspelningssessionen denna dag började kl. 20.45 och slutade inte förrän kl. 05.30 på torsdagsmorgonen. Under denna session började man arbeta med en låt av George Harrison – Not Guilty. Under hela 10 veckor som man nu hade hållit på med inspelningar till albumet The Beatles, hade George bara fått spela in en enstaka tagning av sin låt While My Guitar Gently Weeps. Så han var verkligen angelägen om att få ta lite större utrymme med sina egna kompositioner.
Den här kvällen, med tagningarna 1-46, kunde vi höra George Harrisons på elgitarr, John Lennon på elektriskt piano, Paul McCartney på basgitarr och Ringo Starr på trummor. De första 18 tagningarna var enbart till för låten introduktion. Bara tagningarna 26, 30, 32, 36 och 41 var kompletta. The Beatles kom att fortsätta arbetet med Not Guilty under de följande tre sessionerna.
George Harrison:
Även om Lennon och McCartney hade orsakat mig mycket sorg under inspelningen av albumet, sa jag till dem i den här låten att jag var oskyldig till att ha kört över dem vad gäller deras karriärer och lett dem vilse genom att locka dem till Rishikesh för att träffa Maharishi. Jag försökte, och det visade sig vara en ganska kraftfull sak.
Barry Miles:
Sessionen avslutades tidigt på morgonen den 8 augusti. När de lämnade studion bestämde sig Paul McCartney och hans amerikanska flickvän Francie Schwartz för att gå till Apple-butiken, som redan var stängd, och skrev ’Hey Jude’ och ’Revolution’ på skyltfönstret.
George Harrison:
Apple-butiken var tom, så vi bestämde oss för att måla upp en reklam för den nya singeln i fönstret.
Paul McCartney:
Jag gick in i Apple-butiken precis innan Hey Jude kom ut. Glaset i fönstret var täckt av vitkalkning, och jag tänkte: ’Det här är en fantastisk möjlighet. Baker Street, miljontals bussar går förbi…’ Så innan någon visste vad som pågick hade jag klottrat ’Hey Jude’ i vitkalkningen.
Här ser vi resultatet av grabbarnas försök att göra reklam för den kommande
singeln med låtarna ’Hey Jude’ och ’Revolution’, vilket inte föll så väl ut.
Francie Schwartz:
Paul bestämde sig plötsligt en kväll för att gå till Apple och måla fönstren vita. Ingen såg oss gå, men när vi väl hade målat orden ’Revolution’ och ’Hey Jude’ på utsidan av varje fönster hade flera reportrar samlats och ville veta vem jag var och om ryktena var sanna. Nästa morgon publicerade Daily Sketch en artikel i två spalter under rubriken ’Paul och Francie målar staden vit’. Kvickt. När jag kom hem till Newark ringde min telefon på luren, och reportrar ville veta mer om Paul, Beatles och Apple. Jag skulle ha stängt av telefonen, men det var inte min telefon. Efter en vecka av att ha fått höra att jag inte hade något att säga lade jag på varje gång.”
George Harrison:
Nästa dag upptäcktes att skyltfönstret var krossat. Någon måste ha förväxlat ’Jude’ med ’Juden’, precis som under nazisternas kampanjtåg före kriget.
Paul McCartney:
Sedan fick jag ett samtal från en kille, herr Leon, som hade en delikatessbutik bredvid. Han var jude, och han var rasande: ’Vad håller du på med? Hur vågar du? Och så vidare. Jag ska skicka en av mina söner för att slå dig.’ Jag sa: ’Vänta, vänta – vad pratar du om?’ och han sa: ’Du skrev ’Jude’ i skyltfönstret.’ Jag hade ingen aning om att det betydde ’jude’, men om man tittar på filmklippet från Nazityskland stod det ’Juden Raus’ skrivet på de vitkalkade fönstren med Davidsstjärnan. På Hitlers tid, i nazistiskt språkbruk, betydde ’Juden Raus’ ’Judar ut!’ Jag svär att det aldrig ens slog mig in. Jag sa: ’Jag är så ledsen och allt det där… Några av mina bästa vänner är judar. Det är bara en låt vi släpper. Om man lyssnar på den är den inte kopplad till någonting – det är bara en slump.’ Så småningom lugnade han ner sig lite.
Alistair Taylor:
Vår butik var tom, och en dag var jag på mitt kontor och Paul kom in och sa: ’Jag har en idé. Vi har två fönster på Baker Street, så varför målar vi inte över dem och säger ’Hej Jude’ på det som vetter mot Baker Street, och ’Revolution’ på Paddington Street. Vill du göra det?’” – Ja, självklart. När ska det göras? – Ikväll. – Bra. Men en burk vitkalk är inte lätt att få tag på när man bor mitt i centrala London, men jag lyckades få tag på en burk tempera och några penslar. Paul sa: ”Vi fixar det.” Så jag gick in på kontoret med dem och gav dem färgen och penslarna. Senare samma kväll var jag hemma när det ringde på dörren runt klockan åtta. In kom Paul, iklädd en lång kappa nedsmutsad med vit färg. Han sa: ”Kom igen, du måste komma ner. Vi har så roligt där uppe. Jag har en annan idé. Vi målar fönstren vita och skrapar sedan bort bokstäverna.” Så jag gick ner i t-shirt och jeans, tog en flaska whisky och ett sexpack Coca-Cola. Vi gjorde det och slutade runt midnatt, fnissande som skolbarn. Vi sa adjö och tidigt nästa morgon fick jag ett samtal från polisen som sa att ett skyltfönster på Baker Street hade krossats och att de hade gripit en kille. Han var jude och var på väg hem och stannade vid trafikljusen utanför butiken. Han hade en läsksifon i passagerarsätet på sin bil. I ljuset från ljusen tittade han till vänster och såg att det stod ”Hej Jude”. Han tänkte genast på nazistregimen under andra världskriget när de satte upp skyltar på butiker ägda av judar i Berlin. Han kom ihåg allt detta och hoppade ur bilen och kastade sifonen genom skyltfönstret. Paul och jag tänkte inte ens på det. Naturligtvis väckte vi inte åtal.
Tours For Beatles Fans Stockholm 1963-1964
Enastående tillfälle att få en Beatlesguide i Stockholm
Följ med på en unik Beatles-tur i Stockholm den 30 augusti 2025 på en oförglömlig heldagstur med Beatlesförfattaren Carl Magnus Palm. Med buss och till fots besöker vi platser från deras legendariska besök 1963 och 1964 där Beatles skrev svensk pophistoria – studior, hotell, scener och mycket mer.
Höjdpunkterna inkluderar:
• Karlaplansstudion (senare Maximteatern) – där de spelade in en legendarisk radiokonsert den 24 oktober 1963
• Arenateatern (senare Gröna Lundsteatern) – platsen för deras ikoniska TV-framträdande för Drop In den 30 oktober 1963
• Kungliga tennishallen – där de spelade två historiska konserter den 26 oktober 1963.
• Möt fotografen bakom deras berömda foto på med röda rosor – Torbjörn Ehrnwall.
• Exklusiva berättelser bakom kulisserna, gästframträdanden och sällsynt tillgång.
• Träffa Rolf Hammarlund känd för sina hyllade musikdokumentärer som The Sixties och och Beatles på Sverigeturné
Turen inkluderar:
• Expertledd buss och rundvandring
• Lunch + kaffe och godbit
• Turfotograf och assistent
Gå in på tickster.com genom att kopiera nedanstående länk i din webbläsare. Då kommer du direkt till Beatlesevenemanget!
https://www.tickster.com/se/sv/events/u9rc0gxtxh2u2y3/2025-08-30/tours-for-beatles-fans-stockholm-1963-64-august-30
Alla medlemmar i The Beatles Information Center erhåller 10 %:s rabatt. Ange rabattkod Paul.
Ringo Starr arbetar med ett nytt album – ’Look Up 2’
Ringo Starr spelar in ett nytt album
Enligt uppgift från Ringo Starr själv (se och hör videon nedan) har han ett nytt album på gång. Det senaste utgivna albumet heter som bekant Look Up och är ett country-album om släpptes den 10 januari 2025. Då samarbetade han mycket med producenten T-Bone Burnett. Som det verkar nu kommer Ringos nya album heta Look Up 2 och samarbetet med Burnett verkar fortgå även på det kommande nya albumet.
I nedanstående video passar Ringo på att tacka alla som gratulerade honom på hans 85-årsdag den 7 juli i år. Samtidigt är han på gång med sin höstturné som börjar i september 2025,
Speltid: 1 minut och 55 sekunder.