Yoko Ono firade sin 90-årsdag igår!
Yoko Ono föddes den 18 februari 1933 i Tokyo och är ättling till en japansk kejsare. Namnet Yoko betyder barn från havet (Ocean Child).
Två veckor innan hon föddes förflyttades hennes far till San Francisco genom sin arbetsgivare the Yokohama Specie Bank. Resten av familjen följde med strax efteråt och Yoko träffade sin far först när hon var två år.
Yoko Ono är en japansk konstnär och fredsaktivist mest känd för den stora allmänheten genom sitt äktenskap med John Lennon (1969-1980) samt sin avantgardistiska konst, musik och filmproduktion.
Ono blev en frontfigur för feminismen genom sin musik, som var en föregångare till musikstilen New Wave. Hon är också känd för sina filantropiska bidrag till konsten, fredsrörelsen och program för att stoppa AIDS.
I Polen har den polska Beatles-fanklubben i Lublin har framställt nedanstående exklusiva frimärke med anledningen av Yoko Onos 90-årsdag.
John Lennon kallade henne the most famous unknown artist in the world.
1940 flyttade hela familjen till New York City, där Yokos far arbetade. Året efter blev han förflyttad till Hanoi och familjen återvände till Japan. Yoko blev kvar i Tokyo under den stora eldbombningen den 9 mars 1945.
Under bombningen fick hon och andra medlemmar av familjen söka skydd i en specialbunker i Tokyo en bra bit från den tunga bombningen.
Ono har berättat att hon och hennes familj blev tvingade att tigga mat, under det att de körde sina ägodelar i en skottkärra. Det var under den här tiden i sitt liv som hon utvecklade sin ’aggressiva’ attityd och förståelse för personer som var utanför samhället.
En känd historia berättar om att hennes mamma bytte sing tysktillverkade symaskin mot 60 kilo ris för att familjen skulle ha något att äta. Yoko har berättat att hennes far var i Franska Indokina, vilket i dag är Vietnam i Saigon, i ett läger för krigsfångar.
I april, 1946 öppnade skolan Gakushuin och Yoko kunde återuppta sin skolgång. Skolan låg i närheten av kejsarpalatset, som hade klarat sig under kriget. Det var här som Yoko fick en klasskamrat vid namn Akihito, som kom att bli den framtida kejsaren i Japan.
Efter kriget flyttade Onos familj till Scarsdale i New York. Trots föräldrarnas missnöje med det hon höll på med älskade Yoko mötena med konstnärer, poeter och andra som levde sitt bohemiska fria liv, som hon själva längtade efter. Hon besökte gallerier och konstnärliga happenings, som gav henne en aptit på att visa upp sina egna konstnärliga alster för allmänheten.
Den 20 mars 1969 gifte sig Yoko med John Lennon. Det lär finnas två versioner av hur John Lennon mötte Yoko.
Den första versionen, som är mest omtalad, berättar om hur John Lennon den 9 november 1966 besökte The Indica Gallery i London, där Yoko förberedde en egen konceptuell konstutställning. Där presenterade galleriägaren John Dunbar Yoko Ono för John Lennon. Lennon var fascinerad av Yokos konstverk Hammer A Nail. Beskyddare av konstutställningen fick spika en spik i en träskiva, och skapade på så sätt ett unikt konstverk.
Trots att själva utställningen ännu inte har öppnat officiellt, ville Lennon gärna spika i en spik i träskivan, men Yoko stoppade honom från att göra det. Då fråga Dunbar Yoko: Don’t you know who this is? He’s a millionaire! He might buy it.
Ono hade antagligen inte hört talas om The Beatles, men gav med sig under förutsättning att Lennon betalade henne fem shillings. John Lennon lär ha svarat: I’ll give you an imaginary five shillings and hammer an imaginary nail in.
Den andra versionen om mötet mellan John och Yoko, har berättats av Paul McCartney. Sent under 1965 var Ono i London och satte ihop noter av originalmusik ämnat för en bok som John Cage arbetade med som hette Notations.
McCartney nekade till att ge Yoko något från sina egna manuskript, men föreslog att John Lennon kanske skulle falla till föga. När Yoko sedan fråga John, gav han Yoko sitt handskrivna original till låten The Word.
Ono började ringa hem till Lennon och när hans fru Cynthia frågade vem det var, svarade John henne att Ono bara var ute efter att få pengar till hennes avant-garde bullshit.
I maj 1968, under det att Johns fru Cynthia var på semester i Grekland, bjöd John in Yoko till parets hus. De tillbringade natten tillsammans med att spela in det som senare kom att bli innehållet på albumet Two Virgins.
Efter inspelningen har John sagt han och Yoko made love at dawn. När Cynthia kom hem fann hon Yoko Ono iklädd hennes badrock och satt och drack te tillsammans med John med orden Oh, hi.
Ono blev havande 1968 och fick ett missfall med ett pojkbarn som de döpte till John Ono Lennon II den 21 november 1968, bara några veckor efter att rätten hade godkänt Cynthias och John skilsmässa.
Under Lennon sista år tillsammans med The Beatles, började han och Yoko protestera officiellt mot Vietnam-kriget. Paret gifte sig i Gibraltar den 20 mars 1969 och tillbringade sin smekmånad i Amsterdam där de höll en kampanj för en veckolång fredskampanj – Bed-In for peace.
Paret planerade för en liknande kampanj i USA, men nekades att komma in i landet. Istället tog de sig till Montreal i Kanada, där de höll sin kampanj på The Queen Elizabeth Hotel. Och det var här som de spelade in Give Peace A Chance.
Ono and Lennon samarbetade på flera album, med början 1968 när John fortfarande var en beatle med Unfinished Music No. 1: Two Virgins, ett album med experimental elektronisk musik. Samma år bidrog paret med en instrumentell låt på The White Album – Revolution No. 9.
Ono bidrog också med bakgrundssång på låten Birthday och en rad med solosång på låten The Continuing Story Of Bungalow Bill på samma album.
Många av parets album släpptes under namnet The Plastic Ono Band. Paret uppträdde även på ett flertal konserter. När John blev inbjuden att spela tillsammans med Frank Zappa på The Fillmore den 5 juni 1971, var även Yoko med på scenen och sjöng.
1969 släpptes the Plastic Ono Bands första album Live Peace In Toronto1969, spelades in under The Toronto Rock and Roll Revival Festival. Förutom John och Yoko bestod musikerna av gitarristen Eric Clapton, basisten Klaus Voormann och trummisen Alan White.
Efter en hel del problem paret emellan med såväl hennes dotter Kyoto och de amerikanska immigrationsmyndigheterna, separerade paret 1973 och började leva sina egna liv. Ono fortsatte sin konstkarriär i New York och John levde vidare tillsammans med sin personliga assistent May Pang i Los Angeles under en period som John Lennon själv har refererat till som The Lost Weekend.
1975 försonades paret och deras gemensamma son Sean föddes på samma dag som John Lennon firade sin 35-årsdag (9 oktober 1975). Efter Seans födelse levde paret relativ avskildhet från omvärlden i The Dakota Mansion i New York.
John Lennon drog sig tillbaka från musiken och ägnade sig huvudsakligen åt hushållsbestyr tillsammans med sonen Sean.
Efter mordet på John Lennon i december 1980, bildade Yoko en konstruktion inklusive underhåll av The Strawberry Fields-minne i Central Park i New York. Monumentet invigdes officiellt den dag då John skulle ha fyllt 45 år, den 9 oktober 1985.
’Stop And Smell The Roses’ med Ringo Starr
Även Ringo Starr släpper en specialutgåva av ett av sina album. Kanske är det rosor som är temat på Record Store Day våren 2023 – med tanke på Paul McCartneys RSD-släpp av Red Rose Speedway. Se separat artikel.
Denna utgåva är ett dubbelalbum och släpps på Culture Factory i USA – också det i en begränsad upplaga. I det här fallet om 2 500 exemplar.
Stop and Smell the Roses är ett studioalbum som släpptes för första gången den 27 oktober 1981 och innehåller gästspel av Paul McCartney, Ronnie Wood och Stephen Stills.
Och anledningen till att ett enkelalbum har blivit ett dubbelalbum – i färgad vinyl – är att man har tagit med sex bonusspår, som tidigare inte har givits ut på vinyl. Bonusspåren har tidigare endast givits ut på cd.
Bonusspåren är: Wake Up (Starkey/Stills) 3:45/ Red And Black Blues (Lane Tietgen) 3:20 / Brandy (Joseph B. Jefferson/Charles B. Simmons). Producenter: Ronnie Wood och Ringo Starr 4:08/ Stop and Take the Time to Smell the Roses” (Original vocal version) (Starkey/Nilsson). Producent: Nilsson 3:09 / You Can’t Fight Lightning (Starkey). Producent: Paul McCartney) 5:41 / Hand Gun Promos 2:02
Övriga ordinarie spår: Private Property | Wrack My Brain | Drumming is My Madness | Attention | Stop and Take the Time to Smell the Roses | Dead Giveaway | You Belong To Me | Sure To Fall | You’ve Got a Nice Way | Back Off Boogaloo |
Samtidigt släpps skivan ovan som cd i en upplaga om 500 exemplar.
Begränsad utgåva av 50-årigen ’Red Rose Speedway’
Paul McCartney och Wings album Red Rose Speedway, som släpptes den 30 april 1973, släpps nu i en begränsad 50-årsutgåva framställd i vad som kallas för Half-Speed Master Vinyl (gjord av Miles Showell i Abbey Road Studios) på Record Store Day den 22 april 2023. Skivan släpps på Capitol och i 5 000 exemplar.
Red Rose Speedway var den första av Paul McCartney och Wings-albumen som toppade den amerikanska albumlistan i USA. På denna listetta följde listettor som Band On The Run, Venus And Mars, At The Speed Of Sound och Wings Over America.
Singeln My Love från Red Rose Speedway var den enda singeln från albumet och även den nådde toppositionen på singellistan i USA.
Red Rose Speedway innehåller följande låtar:
Side A: 1. Big Barn Bed / 2. My Love / 3. Get On The Right Thing / 4. One More Kiss / 5. Little Lamb Dragonfly.
Side B: 6. Single Pigeon / 7. When The Night / 8. Loup (1st Indian On The Moon) / 10. Medley – Hold Me Tight / Lazy Dynamite / Hands Of Love / Power Cut.
Paul McCartney och Nancy Shevell på ’SuperBowl’
Paul McCartney har inte visat sig vara speciellt idrottsintresserad genom åren, även om han sköter om sin kropp med diverse gymnastiska övningar, varför det var lite överraskande att se Paul och hans fru Nancy bland publiken på ett av världens största idrottshändelser med i regel världens bästa artister i halvtidspausen. Dessutom har evenemanget världens dyraste reklaminslag som man kan se i den tv-sända uppgörelsen mellan NFL:s finallag – 73 miljoner kronor för 30 sekunder.
I denna den 62:a finalen spelade Kansas City Chiefs mot Philadelphia Eagles.
Matchen spelades den 12 februari 2023 mellan Kansas City Chiefs och Philadelphia Eagles. För halvtidspausens underhållning stod Rihanna.
Men hur gick det i matchen, då? Jo Kansas City Chiefs vann matchen med 38-35.
Penny Lane med piccolatrumpetaren David Mason
Idag den 13 februari 2023 är det exakt 56 år sedan The Beatles singel Strawberry Fields Forever/Penny Lane släpptes. I samband med detta vill vi gärna bjuda på en liten video med personen som spelade det sedan 1967 klassiska solot på piccolatrumpet på låten Penny Lane.
David Mason, född den 2 april 1926 i London, gick bort den 29 april 2011 i en ålder av 85 år. Mason var en engelsk musiker som hade en lång karriär. Trots sin långa karriär är han förmodligen mest känd för många för att spelat piccolatrumpet på The Beatles inspelning av Penny Lane. Han deltog i flera Beatlesinspelningar bl.a. All You Need Is Love 1967. Mason utbildade sig på The Royal College of Music.
I nedanstående video berättar han bland annat om hur mycket han fick i ersättning för sitt jobb på Penny Lane.
Kopplingen mellan Burt Bacharach och The Beatles
Burt Freeman Bacharach, född den 12 maj 1928 i Kansas City, Missouri, USA, gick bort den 8 februari 2023 i Los Angeles, Kalifornien i en ålder av 94 år.
Bacharach var en amerikansk kompositör av framförallt populärmusik och filmmusik och nådde stora framgångar med sina underfundiga musikaliska kompositioner, vilka blev än mer uppskattade när han samarbetade med textskrivaren Hal David.
Han skrev kända låtar som I Say A Little Prayer, I’ll Never Fall In Love Again, This Guy’s In Love With You, Alfie, What Do You Get When You Fall In Love, The Look Of Love med flera, med flera.
Han arbetade med artister som Dionne Warwick, Aretha Franklin, Cilla Black, The Carpenters, Dusty Springfield, Tom Jones och The 5th Dimension bara för att nämna några.
Nedan ser vi en av inspelningarna av Alfie med Cilla Black och Burt Bacharach i studion.
Men var hittar vi kopplingen mellan Burt Bacharach och The Beatles?
Jo i låten Baby’s It’s You, som skrevs av Burt Bacharach (musiken), Luther Dixon (Barney Williams) och Mack David (texten).
Låten spelades in av The Shirelles 1961.
The Beatles framförde låten som en del av sina scenframträdanden från 1961 till 1963. Inspelningen av låten gjordes den 11 februari 1963 till deras första album Please Please Me tillsammans med låten Boys, som också var en låt med The Shirelles.
”Baby It’s You”
Sha la la la la la la la
Sha la la la la la la la
Sha la la la la la la la
Sha la la la la
It’s not the way you smile that touched my heart. (sha la la la la)
It’s not the way you kiss that tears me apart.
Uh, oh, many, many, many nights go by,
I sit alone at home and I cry over you.
What can I do.
Can’t help myself, ’cause baby, it’s you.
Baby, it’s you.
You should hear what they say about you, ”cheat,” ”cheat.”
They say, they say you never never never ever been true. (cheat cheat)
Uh oh,
It doesn’t matter what they say,
I know I’m gonna love you any old way.
What can I do, and it’s true.
Don’t want nobody, nobody, ’cause baby, it’s you. (sha la la la la la la)
Baby, it’s you. (sha la la la la la la)
Solo
Uh oh,
It doesn’t matter what they say,
I know I’m gonna love you any old way.
What can I do, when it’s true.
Don’t want nobody, nobody, ’cause baby, it’s you. (sha la la la la la la)
Baby, it’s you. (sha la la la la la la)
Don’t leave me all alone…
(sha la la la la la la)
Come on home . . .
Tilläggas kan att överdubbningar och några tillägga på Baby It’s you gjordes av George Martin den 20 februari 1963. Då la Martin till pianospel och celestespel. Det senare är också det ett klaviaturinstrument. På den slutliga inspelningen tog man sedermera bort pianospelet.
De blev hits för båda artisterna. Den version som hamnade högst på topplistorna med Baby’s It You var bandet Smith, som såg till att låten hamnade på femteplatsen på de amerikanska listorna 1969.
Nedan kan du lyssna till versionen med Smith.
The Beatles version skiljer sig från The Shirelles version, genom att den andra versens sjungs två gånger istället för den första versen.
Det finns också en liveversion av Baby It’s You, som kom ut på albumet Live at the BBC 1994. I den här versionen återupprepar inte John Lennon en del av den andra versen efter solot, men återupprepar en del av fösta versen, vilket var vad The Shirelles gjorde i sin version.
Låten släpptes även på en cd- och vinylsingel den 20 mars 1995 i UK. Skivan släpptes även i USA. Båda skivorna (cd och vinyl) hade fyra låtar, vilket var normen för cd-singlar vid den här tiden.
De övriga tre låtarna, trots att de var från BBC-inspelningarna, var inte med på albumet Live at the BBC.: I’ll Follow The Sun och Boys kom dock senare med på albumet On Air – Live at the BBC Volume 2. Men inspelningen av Devil In Her Heart förblir unik på den här utgåvan. Singeln (med fyra låtar) nådde sjundeplatsen på listorna i UK och tog sig upp till plats 67 på Billboard Hot 100.
På låten deltog John Lennon på sång och kompgitarr, Paul McCartney på bas och bakgrundssång, George Harrison på sologitarr och bakgrundssång, Ringo Starr på trummor och George Martin på celeste. Ljudingenjör var Norman Smith.
Paul McCartney minns Burt Bacharach: