The Beatles – Detta händer den 15 maj 1967
Paul McCartney träffar Linda Eastman för första gången
En minnesplakett finns uppsatt vid klubben.
The Bag O’Nails låg i källarplanet på Kingly Street i Soho, London. The Beatles var stambesökare på klubben, speciellt under åren 1967 och 1968.. Paul McCartney hade ett eget privata stambord på klubben.
Paul McCartney berättar:
The night I met Linda I was in the Bag O’Nails watching Georgie Fame and the Blue Flames play a great set. Speedy was banging away. She was there with the Animals, who she knew from photographing them in New York. They were sitting a couple of alcoves down, near the stage. The band had finished and they got up to either leave or go for a drink or a pee or something, and she passed our table. I was near the edge and stood up just as she was passing, blocking her exit. And so I said, ‘Oh, sorry. Hi. How are you? How’re you doing?’ I introduced myself, and said, ‘We’re going on to another club after this, would you like to join us?’
That was my big pulling line! Well, I’d never used it before, of course, but it worked this time! It was a fairly slim chance but it worked. She said, ‘Yes, okay, we’ll go on. How shall we do it?’ I forget how we did it. ‘You come in our car’ or whatever, and we all went on, the people I was with and the Animals, we went on to the Speakeasy.
The Speakeasy var en nattklubb som låg på Margaret Street, och det var här som de hörde Procol Harum framföra A Whiter Shade Of Pale för första gången.
Linda Eastman berättar:
We flirted a bit, and then it was time for me to go back with them and Paul said, ‘Well, we’re going to another club. You want to come?’ I remember everybody at the table heard A Whiter Shade Of Pale that night for the first time and we all thought, Who is that? Stevie Winwood? We all said Stevie. The minute that record came out, you just knew you loved it. That’s when we actually met. Then we went back to his house. We were in the Mini with I think Lulu and Dudley Edwards, who painted Paul’s piano; Paul was giving him a lift home. I was impressed to see his Magrittes.
Paul och Linda träffades igen fyra dagar senare, den 19 maj 1967, när Linda Eastman deltog på ett pressparty hemma hos Brian Epstein på Chapel Street nr 24 i London för albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band.
Linda Eastman med en Nikon-kamera.
The Beatles – Detta händer den 14 maj 1967
The Beatles har ännu en vilodag
Denna söndag har The Beatles tagit sig ännu en vilodag från inspelningar och liknande.
Grabbarna besökte tydligen en West End-klubb som heter Speakeasy på Margaret Street i London. Det som ändå hände och som kan vara av ett visst intresse är att gruppen presschef, Tony Barrow, hade ett uppriktigt samtal med John Lennon.
Tony Barrow berättar:
Jag minns dagen då jag kunde kommunicera med John för första gången för att avsluta en lång period av hans oförklarliga fientlighet mot mig. Av en slump var vi de enda kvar sent på kvällen i en trendig West End-klubb som heter Speakeasy på Margaret Street. Den kvällen, när John ändrade sin inställning till mig, gick resten av Beatles hem, och han väntade i lokalen på sin chaufför. Av ingen bra anledning som jag kan komma på, var vi båda sugna på att bli fulla och en andra flaska Jack Daniels levererades till vårt bord. När alkoholen mjukade upp våra nerver och slappnade av våra tungor, slutade vi prata om arbete och gick vidare till mer personliga angelägenheter – våra fruar, vikten av bolån, attraktiviteten hos de två sexiga asiatiska tjejerna som precis kommit in.
John erkände den kvällen att han var tvungen att göra många saker för att få sin vilja igenom. Han frågade till och med: ”Verkar jag för arrogant? Är jag för fräck och aggressiv?” Han sa att han kände ett konstant behov av att förstärka och bekräfta sin bild som ledare och påminna andra om sin makt. Överraskande nog var han också orolig över sin brist på nära relation till sin unge son, Julian, och ansåg sig vara en dålig far.” Jag sa till honom att han bara hade sig själv och Beatles popularitet att skylla på. Det var ett av de tillfällen då John öppnade sin själ för mig, och det markerade början på en vänskap som jag värderade högt, och jag tror att han också gjorde det. Han tvingade mig aldrig att bli målet för hans konstiga lustigheter igen, även om han fortsatte att såra andra. Under hans yttre rustning upptäckte jag en mycket osäker man som tvivlade på sina förmågor. Han kunde inte koncentrera sig på att skriva låtar tillräckligt länge, och han hade högar av oavslutade stycken.
The Beatles – Detta händer den 13 maj 1967
En vilodag för The Beatles men Paul går på nattklubb
Denna lördag passade Paul McCartney på att gå på nattklubben Danny La Rue’s på Hanover Square nr 17 i London för att se The Danny La Rue Show. Han gick tillsammans med sin revisor Bryce Hammer.
Klubben öppnades 1964 av komikern och artisten Danny La Rue.
Danny La Rue:
Jag ville att det skulle vara ren glamour, men jag ville också att det skulle vara en familjeklubb, så vi hade inga servitriser. Klubben blev oerhört populär tack vare sina satiriska revyer. Vi har gjort stor satir i flera år. Klubben lockade ett stort antal kändisar, inklusive medlemmar av kungafamiljen, och hade på toppen av sin framgång över 13 000 medlemmar. Kändisgäster var Beatles, Warren Beatty, Shirley Bassey, Noël Coward, Zsa Zsa Gabor, Elizabeth Taylor, kung Hussein av Jordanien, Judy Garland, Lord Snowdon och prinsessan Margaret.
Paul McCartney stod för notan den här kvällen, vilken gick på 6 pund
och 6 pence. Entrén gick på 4 pund och vinet på 2 pund och 6 pence.
The Beatles – Detta händer den 12 maj 1967
Exklusive förhandsuppspelning av ’Sgt. Pepper’-albumet!
Radio Londons fartyg ’MV Galaxy’.
Radio London, också känt genom namnen Big L och Wonderful Radio London, var en kommersiell radiostation (piratstation) som verkade mellan den 23 december 1964 och den 14 augusti 1967. Fartyget låg ankrat i Nordsjön, cirka 5,6 kilometer utan för Frinton-on-Sea i Essex.
Mary Payne på Radio London berättar:
Detta fantastiska album hördes på Radio London fredagen den 12 maj. Vi fick världens största exklusiva – premiär av det efterlängtade albumet ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band”. Albumet var planerat att släppas i juni och vi, precis som alla andra, var desperata efter att få tag på ett förhandsexemplar, men våra försök misslyckades.
Men den 12 maj kom en ung man in på vårt kontor på Curzon Street och tog med sig en filmrulle. Hans flickvän arbetade på EMI, och han förklarade att hon i hemlighet hade spelat in det nya Beatle-albumet under ett produktionsmöte med hjälp av en bandspelare gömd i hennes shoppingväska. De försökte inte ens tjäna pengar på det och beslutade att det var deras offentliga plikt att ge bandet till Alan Keane, programchefen för deras favoritradiostation. Som man kunde förvänta sig var inspelningen, gjord på en enkel bärbar bandspelare placerad i en shoppingväska, av mycket dålig kvalitet. Alan ringde omedelbart musikförläggaren Dick James och berättade om den stulna skatten som var i hans ägo. Han sa att om Dick inte gav Big Al ett exklusivt reklamexemplar av Sergeant Pepper-albumet, skulle stationen spela skivan med alla dess brister. EMI-chefer har alltid varit emot piratradio och trott att ett stort antal sändningar minskar, snarare än ökar, deras försäljning. Andra skivbolag hade en annan uppfattning och menade att få en så bred publik som möjligt var ett enkelt sätt att distribuera hits. En av dem var Tony Hall från Dream Records, som bad Alan Keane att ta med singeln ”Whiter Shade of Pale ” som släpptes den dagen av gruppen ”Procol Harum” i sändningen.
Den allra första uppspelningen av Sergeant Pepper-albumet orsakade en otrolig uppmärksamhet. De säger att historien om den piratkopierade inspelningen uppfanns för att tvinga EMI att förse vår radiostation med exklusivt material. Detta kan ha varit sant, men tricket fungerade! Dick James gick med på att förse Alan Keane med Sergeant Pepper-albumet under förutsättning att han inte avslöjar källan. Att som musikförläggare tillåta en piratradiostation att sända en olaglig kopia av ett album kan orsaka honom en hel del problem. Richard Swainson fick ett kommando via radio att omedelbart lämna Galaxy-skeppet, varifrån sändningen gjordes, och hämta den utlovade inspelningen. Swainson gick raka vägen till Dick James kontor, och tog sedan tag i det dyrbara acetatet och gick ombord på tåget till Harwich. DJ Ed Stewart hade sitt eget eftermiddagsprogram kallat ”It’s All Happened” som sändes varje fredag från 17:00 till 18:00. Det var under sändningen av hans program som albumet ”Sergeant Pepper” spelades. Våra sponsorer var nöjda.
Naturligtvis samlades alla anställda ombord på Galaxy för att lyssna på detta album. ”Sergeant Pepper” gjorde så starkt intryck på John Peel att han brast i gråt. Alla var så imponerade av vad de hörde att det sändes flera gånger samma kväll. Även om Sgt. Pepper spelades i luften med Big Als anropsbokstäver överlagrade på ljudspåren för att förhindra ytterligare kopiering av konkurrenterna, ville DJ:s på Caroline ( en annan piratradiostation) så gärna spela albumet att de spelade in det direkt från etern, och sände den till sin publik tillsammans med uppropsbokstäverna ”Radio London”! EMI-ledningen har blivit galen. Marknadsdirektör Ken East ringde Alan Keane och hotade med rättsliga åtgärder om Radio London inte slutade sända. Till detta svarade Alan att EMI i det här fallet skulle behöva lämna in ett krav mot Radlon Sales-företaget, registrerat på Bahamas. Beatles pressansvarig, Tony Barrow, sa att varken han eller någon av Fab Four hade några invändningar mot att Radio London skulle spela upp albumet innan det släpptes officiellt. Faktum är att han trodde att EMI själv var skyldig till detta, vilket försenade släppet av albumet i en vecka.
Inspelning och mixning av låten ’All Together Now’
Kanske var beatlarna inspirerade av föregående dags inspelning av Baby, You ’re A Rich Man, som de spelade in under en sex timmar lång session. Den här dagen spelade The Beatles in ytterligare en låt på bara fem och en halv timme. Sessionen varade mellan kl. 19.00 och kl. 00.30 på lördagsmorgonen. Låten de spelade in denna dag var All Together Now, skriven av Paul McCartney specifikt för den tecknade långfilmen Yellow Submarine. Det var en enkel låt att spela in, som de gjorde utan George Martins närvaro.
I mitten av maj åkte George Martin till södra Frankrike för en två veckor lång semester. The Beatles bestämde sig dock för att fortsätta utan honom, och jag blev officiellt listad på All Together Now-bandet som producent och ingenjör. För att vara ärlig, gillade ingen att George gick på semester mitt under dessa sessioner. Efter att ha spelat in Sgt Pepper-albumet var vi alla trötta, men han var den enda som tog ledigt. Vid det här laget tvivlar jag mycket på att gruppen överhuvudtaget tillskriver George Martin sin framgång. I själva verket var de förmodligen till och med glada över att kunna arbeta utan honom. Det var definitivt lättare när George Martin inte var i närheten. När han var i studion fanns det alltid ett protokoll: vi i kontrollrummet visste att vi måste vara på vårt bästa humör, och till och med Beatles verkade lite generade över hans närvaro ibland. När han var borta slappnade vi alla av och blev gladare. Vårt förhållande höll på att bli lite annorlunda, och du kan höra det i låten, som har en mer avslappnad känsla, mycket roligare än något de har spelat in på länge. I början av sessionen kommenterade Lennon huvudsakligen: ”Nu, nu när läraren har lämnat har vi skolbarn äntligen en chans att leka.”All Togehter Now spelades in på nio tagningar. Bakgrundsspåret innehöll Paul McCartney och George Harrison som spelade på akustiska gitarrer, John Lennon på munspel och Ringo Starr på trummor och slagverk. McCartney överdubbade sitt basspel följt av sin egen solosång som ackompanjerades av bakgrundsharmonier framförda av John Lennon och George Harrison i refrängerna. Det sista spåret på inspelningsbandet fylldes upp med John Lennons solosång under den så kallade bryggan i låten, ytterligare bastrumspel och fingercymbaler samt den avslutande allsången.
Man skapade sex monomixningar och därefter var låten komplett och klar för att komma med i filmen och på det tillhörande soundtrack-albumet.
The Beatles – Detta händer den 11 maj 1967
Inspelning och mixning av låten ’Baby You’re A Rich Man’
Detta var den tid då de började spendera mer och mer tid utanför väggarna i vår studio. Det är möjligt att de helt enkelt var trötta på att vara inom samma väggar. Det fanns inga speciella faciliteter på Abbey Road: i våra trånga utrustningsrum fanns inga soffor eller fåtöljer, bara ett par obekväma, hårda stolar. När de gick in i Olympic Studios såg de ett rymligt utrustningsrum med skinnsoffor och bekväma fåtöljer, bekväm omgivande belysning och modern inredning. Dessutom, i mitten av 1967, när alla de ledande studiorna i London redan använde åttaspåriga bandspelare, hade vi fortfarande bara en fyrspårsbandspelare, vilket gav intrycket att vi var hopplöst föråldrade.
Denna studio användes ofta av The Rolling Stones och denna dag var Mick Jagger på besök i studion.
The Beatles arbetade med att spela in Baby, You’re A Rich Man, som var ämnad för soundtracket till filmen Yellow Submarine. Men istället hamnade den som baksida på singeln All You Need Is Love. Baby, You’re A Rich Man var den första låten som The Beatles spelade in och mixade helt utanför EMI Studios på Abbey Road.
I’m a terrible pusher on sessions. I do a lot of orchestral work and you naturally push people along. The Beatles said that this was the fastest record they’d ever made. They were used to a much more leisurely pace. We started the session at about 9pm and it was finished and mixed by about 3am, vocals and everything. They kept playing, version after version, then we spooled back to the one they liked and overdubbed the vocals.
Texten till ’Baby, You’re A Rich Man’ handskriven av John Lennon.
Teckningen är gjord av Klaus Voormann.
Klavioline.
Efter detta skapades en monomixning, vilket gjordes i ett försök, som också blev det som kom med på All You Need Is Love-singeln. Baby, You’re A Rich Man kom att ges ut i flera olika sammanhang men blev först b-sida på singeln All You Need Is Love, som utkom i England och USA den 7 respektive 17 juli 1967. Senare kom den med på albumet Magical Mystery Tour, som kom ut i USA den 27 november 1967.
*) Klaviolinen är en elektronisk analog synthesizer. Den uppfanns av den franske ingenjören Constant Martin 1947 i Versailles. Klaviaturen spänner vanligtvis över tre oktaver. Instrumentet har ett antal strömbrytare för att få olika tonlägen, för att lägga till vibrato och lite andra ljudeffekter. Klaviolinen är ett monofoniskt klaviaturinstrument som bara spelar en ton. Man kan inte spela ackord på den. I själva verket var det föregångaren till moderna syntar. Instrumentet bestod av två delar: tangenter med en inbyggd rörljudsgenerator och en separat förstärkare och högtalarenhet. En inbyggd oktavtransposeromkopplare gav klaviaturens enda oscillator ett omfång på fem oktav. Den totala nivån justerades med en knäspak.
Kopplingsschema för Clavioline.
’Let It Be’ – den nya officiella videon från ’Let It Be’
Nedanstående video med The Beatles blev officiell kl. 15.00 idag!
Videon nedan är från filmen Let It Be från 1970 och filmades dagen efter den världsberömda takkonserten den 30 januari 1969. Filmbilderna har restaurerats med största noggrannhet från originalnegativet som är i 16-millimetersformat.
Regisssör: Michael Lindsay-Hogg och fotografregissör: Anthony B. Richmond.